Hemmaturist i kvällsregn

När klockan började dra sig över åtta kände jag att jag var tvungen att komma ut. Har varit inne hela dagen och undrande kikat ut mellan regnskurarna. Har jobbat med ett släktträd som jag skall ha när jag får Arizona-besök senare i sommar.
Har också funderat på vad det är som  man måste visa för en person som har sina avlägsna rötter här i Tvärred.  Och vars farmor emigrerade till Amerika 1902 – för 110 år sedan.
Klockan 20.15 ställde jag kameran på 2000 ISO, tog på min Tierra-allwetherjacket och min nya GS-keps och gav mig hän i regnet.
Jag skall turista en stund, på hemmaplan i mörker och i regn, beslutade jag.
Första stoppet blev gamla kyrkogården vid Stommen. Ett par av de gamla hädangångna släktingarna lär ligga nerplöjda här. Det var snyggt och väldigt bra i ordning. Kändes heligt och fint! Kunde absolut känna historiens vingslag, trots tungt regn. Eller kanske tack vare. Har läst att den gamla kyrkan var i dåligt skick. Så dåligt att det regnade in på besökarna när de satt i bänkarna.
Nästa stopp blev Rude kulle. En klassisk turistattraktion från äldre tid. Skyltarna är nästan mer attraktion än själva kullen! Nä, kullen är toppen:-) Faktiskt. Lite mycket buskar men det går att se både till Näsboholm och Marbäck. Och vid klart väder ända till Ulrixham!
Sedan dags för Gärsbo Kvarn. Watermill Hjertsbo! Här har bygdens folk i långa tider låtit mala sin säd och sågat sitt timmer... här har nyheter förmedlats och affärer gjorts upp... En absolut måste-plats!
Sen lite andliga tongångar igen. Nya kyrkan stod färdig 1854. Här ligger de flesta gamla släktingarna djupt i mullen. Måste besökas. Gärna på insidan också. Det är ju insidan som mest skall behandlas i kyrkan... fast det blev ju inte i kväll.
Sen stannar jag till vid kiosken. Stigs kiosk. Visst är den en turisattraktion! Öppnad år 1954 och öppen varje dag i veckan ända till kl 22.00. Bara två dagar om året är det stängt. Juldagen och påskafton. Resten: ÖPPET. Jag stannar och pratar en stund med Stig. Och gör mig 21 kronor fattigare. Med en sourcreamchipspåse intill mig i framsätet fortsätter jag sista biten hem. Sista stoppet blir uppe i Skog. På hemmaplan. Slår mig ner på Malmstens sten. En gammal pustesten som min morfar släpade hem från skogen där den tjänstgjort som viloplats för trötta vandrare. Gick under bemäningen "den gamle stenstol'n".
Den har fått lite av kultstatus här eftersom en kommissionslantmätare vid namn Henrik Malmsten (vars sonsons sonson var den framlidne möbelarkitekten och professorn Carl Malmsten) brukade pusta på stenstolen. På den här stenen har många besökare i Skog blivit fotograferade. En megalitkulturpjäs, tänker jag. När klockan är 21.45 avslutar jag min hemmaturisttur med att skriva dessa rader och samtidigt inmundiga det hos Stig inköpta.
Juniregnet fortsätter att falla. Ibland lite lugnare. Ibland med ökande styrka. Det smattrar på fönsterblecken och i lövverket i träden utanför...