70-gränsen passerad!

MORGON

MIDDAG

KVÄLL

 

 

Min far och mor – Kalle och Maud gifte sig i mitten av juli 1951. Jag vet att min mor hade önskat sig flera barn än det enda som dom fick. Det har bland annat min faster Anna-Lisa berättat. Och högt på önskelistan stod en tös. Kanske hade de ”arbetat” på flerbarnsprojketet från första dagen sommaren -51. Tiden började ”rinna ut”. Min mor närmade sig fyrtio vilket hon också passade på att fylla en och en halv månad innan jag kom till världen.
Flera var de i vänkretsen och släkten som berättade för den blivande modern hur jobbigt det hade varit att föda barn. Jag vet inte vad morsan tänkte om det just då.
Fullt medvetandegjord om den outhärdliga smärta som skulle bli följden av att föda skred hon så till verket. På sjukstugan i Ulricehamn kvällen den 16 augusti klockan 21.30 värkte hon fram ett välskapt gossebarn; 4,4 kilo och 55 centimeter.

Kommentaren som hon fällde efter att allt var över var: ”Dä va inte nô svårt… dä geck så lätt så…”.
– Tji fick alla sibyllor!

70-årsdagen
Årets födelsedag anträddes som alla födelsedagar på senare år (och många andra dagar) med morrondopp i Haganäs. Att bada i sjön är en av mina verkliga passioner. Det blir bad mest året om. Så länge bryggorna ligger i sjön är det naturbad som gäller. Under höst, vinter och vår blir det bastu och kallbad i Ulricehamns Kallbadhus.

Att bada naturbad och kallbad är att återfödas. Och det passade ju extra bra nu när det var dags att växla från 69 till 70. Det är vardagslyx med bad, och som det står på Kallabadhusföreningens badkort: ”Man ångrar aldrig ett bad”.

Under förmiddagen denna min sjuttionde födelsedag fick jag besök av de ”tre vise männen”. Vännerna från 1970-talet förgyllde min förmiddag med både tårta till kaffet och gulasch på älg från Småland till lunch.

Förmiddagen var höljd i regn och dimma men fram emot eftermiddagen klarnade det upp till önskeväder. Vi kunde sitta ute under en stjärnklar himmel ända i natten. Augustimånen lyste som en stor kräftlykta. Mångubben vakade över sällskapet, ängarna och husen. Stillheten i luften gjorde att stearinljusets låga höll sig lugn… nästan utan att fladdra! Smått magiskt!

Fredagskvällen förgylldes av sönerna som gräddade pizzor i den vedeldade ugnen så långt att alla blev proppmätta. Som dessert servarade jag glass från Kafé Sjöparken. Hemgjord sorbet och youghurtglass som smakade himmelskt.

En riktigt bra dag i Sune Bromans 70-åriga liv var så till ända.

Tacksam!