Nordatlantisk touch

I juni 1998 var jag på resa till Färöarna och Island med familjen. Vi hyrde en liten buss här i Sverige, körde genom Danmark och åkte bilfärja till öarna i Nordatlanten. Först några dagar på Färöarna och sedan ett par veckor med rundresa på Island. Det var en spännande resa på dessa sagoöar. Med minnen som är outplånliga.
I början av juni skrev jag ett inlägg här på bloggen där jag berättade om hur jag vid en tidigare resa till Färöarna sett hur de odlade potatis.
Jag har nu kollat skörderesultatet efter min försöksodling på färöiskt tema. (Se länk nedan). Min slutsats är att det tagit väldigt lång tid för potatisen att växa till sig. Troligen blev det alldeles för tätt för plantan att bryta igenom rotfilten. Och i kombination med näringsfattighet och en alltför skuggig växtplats har det dröjt väldigt länge innan något alls fanns att hitta under torvorna. Från den 6 maj till idag… tre månader för tidigpotatisen Octa att visa något som var värt att koka. Men faktiskt väldigt jämna, fina och framförallt goda knölar. Och sexfaldig förökning får väl anses som godkänt. Även om storleken inte går att skryta med.
Häromdagen fick jag se ett extrapriserbjudande på lammfärs från Island. Grovmalen. Eftersom jag är förtjust i just lammfärs hamnade sju hekto fryst färs i min varukorg.
Idag har jag lagat middagsmat med Nordatlantisk touch: Lammfärsbiffar med råvara från sagornas ö och potatis odlad på färöiskt vis. Alltsammans kompletterat med kokta hemodlade rödbetor toppade med bondbönor, smält smör och lite flingsalt. Till detta en liten sallad på hackad rödbetsblast och strimlad squash.

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2022/05/flagvelta-pa-forsok.html