Ett gäng visionärer träffades under en julfest och spånade på det som så småningom skulle blir verklighet. Den första styrelsen var sammansatt av ett entusiatiskt gäng ulricehamnare med olika kompetenser.
Grundplåten till bygget kom från Sparbankens Ulrikafond, Tore G Wärenstams stiftelse samt ett stort antal företag i Ulricehamn och bygden omkring. Det fanns starka sponsorer som köpte ”Guldboj, Silverboj eller Bronsboj”. Var och en efter ekonomiska förutsättningar. Andra sponsorer köpte bryggpålar och privatpersoner köpte bryggplankor.
Många företag gjorde massor av sponsorjobb och det såldes cirka 1500 medlemsskap. Folk och företag i hela bygden var verkligen sugna på att återuppväcka stadens kallbadhustradition!
Det lär ha funnits ett litet kallbadhus redan kring 1850. Ett större uppfördes på samma plats omkring 1870. Dessa båda antas ha legat där Badhusgatan möter Åsunden. Det senaste av dessa hade gjort sin tjänst 1904. Men ett kallbadhus verkade vara ett måste i staden. 1909 stod ett nytt badhus klart att invigas. Och då på ungefär den plats som dagens kallbadhus är uppfört. Under åren genomgick badhuset från 1900-talets början en hel del renoveringar och ombyggnader. Omkring 1945 ansågs det i ett alltför dåligt skick. Det stängdes och revs ett par-tre år senare.
Under alla åren sedan 2008 har jag haft årskort. Och har badat massor. Det har blivit ett måste att minst en gång i veckan, helst två, bada bastu och kallt.
Det går att njuta av kallbadhuset på många sätt. För min egen del är det en kombination av det välgörande badet och naturupplevelsen.
Från kallbadhusets västra brygga kan man uppleva årstidens växlingar och varje väderförändring. Jag vågar påstå att det inte finns två dagar under alla dessa badtillfällen då Åsunden, himlen och horisonten sett likadana ut. Liknande men inte lika.
Ständiga växlingar gör att jag aldrig tröttnar på att sitta där, efter några rundor i bastun och kalla dopp, med ryggen mot väggen och bara ”tomglo”. Låta blicken följa horisonten. Se hur moln och molnslöjor drar förbi. Solens blänk i vattnet. Månreflex. Isens gnyende. Vågornas skvalp. Eller sjön som en spegel… Som ett ändlöst skådespel. En lisa för själen…
Under en lång period av flera år släpade jag runt på min kamera vart jag än skulle. Kallbadhuset inget undantag. Det har blivit rätt många bilder på huset i skiftande väder och skiftande ljus.
En bild tog jag i ett alldeles speciellt morronljus onsdagen den 14 oktober 2009. Den bilden visar Ulricehamns Kallbadhus i sin ursprungliga skepnad. Så som det såg ut just när det var alldeles nytt. Den bilden finns nu på det nya passerkortet som i samband med årsmötet (i morgon 2 mars) skall börja delas ut till betalande medlemmar/årskortsbadare.
För mig är det väldigt hedrande att det är just denna bild från oktobermorgonen 2009 som pryder kortet!
På kortet finns också den ursprungliga logotypen. Med ett typsnitt från mitten av 1800-talet som sammanlänkar det gamla med det nya. På baksidan finns den första enkla skissen av det som senare blev verklighet!
GRATTIS KALLBADHUSET på 12-årsdagen!
Grattis Sune till den fina bilden!
SvaraRaderaDu är magisk.. så vackert du skriver
SvaraRaderaDessa bilder du ger med dina ord...
Magiskt Sune.
Tack!
Radera