Förnyelsebart

Söndagen den 10 januari 2010 gjorde jag mitt första inlägg här på bloggen. Det är ett decennium sedan dess. Tio år och 2132 blogginlägg inklusive detta. Det känns som om tiden gått fort. Att åren susat förbi. Men när jag kollar i min dagbok här på nätet inser jag att det varit innehållsrika dagar, veckor, månader och år. Åren 2013 och 2014 är bloggen heltäckande. Varje dag har sitt eget inlägg.
Mycket har handlat om ängarna och allt det som hör därtill med hamling, buskröjning, fagning och slåtter. Det har också handlat om husrestaurering i alla dess former. Många inlägg har det också blivit om ved. Hugga, kapa och klyva.
Just idag har jag gjort några timmar med ved. Det är mycket arbete för den som skall värma sig med ved. Och det gamla talesättet att ”veden värmer många gånger” har jag ofta fått höra, från förbipasserande, där jag stått i mina vedhögar genom åren.
Ja, det är mycket arbete med ved. Men jag har genom detta arbete ständigt blivit påmind om att den energi som skall till för att skapa ljus och värme i våra hus kräver kraft. Det finns egentligen inga trollformler eller genvägar. Vi har under ett drygt århundrade undvikit att satsa på förnybara energikällor till förmån för fossila bränslen som olja, gas och kol.
Och därtill på ett tanklöst och slösaktigt sätt förbrukat dessa dyrbara gåvor till mänskligheten. Nu har det som i nyordslistan benämns ”klimatnödläge” uppstått. Och kampen om de sista lättfunna fossila energierna tenderar att mynna i stora världsliga konflikter med oöverblickbara konsekvenser. Som den dystopiker jag är har jag svårt att tro att det blir någon förändring förrän den sista droppen olja är förbrukad. Tyvärr är det väl så att när detta sker befaras att alla ekosystem är så svårt skadade att ingen räddning finns ur mänskligt perspektiv. Och då är att notera att vi och våra levnadsbetingelser är del av dessa system.
Frågorna är stora och komplexa. Svaren saknar ord och formuleringar. Eller snarare... det finns inga svar.
Jag tänker ibland och har också uttryckt att: ”Det bästa har varit”. Men jag hoppas samtidigt att jag har fel… för Ebba och Lisas skull… ja, för alla som skall forma en dräglig framtid för sina liv…
Nu står vi inför ett nytt år och ett nytt decennium. Det nya året har dessutom en extra dag och innehåller 366 ”oskrivna blad”. Det blir liksom omstart… en omstart som ger oss chansen att koppla på lyhördheten… och att efter bästa förmåga uppträda vänligt och hänsynsfullt mot allt levande… mot allt det som vi alla är en del av…

Gott Nytt År och Lycka till med allt du företar dig framöver!