Gäst i rutan

Jakob och jag satt vid köksbordet i skymningstimman. Inmundigande husets rödbetssoppa. En het anrättning med mycket lök och svartpeppar. Det handlar ganska mycket om rödbetor just nu. Syrade. Kokta. Rårivna. Och soppa.
Just som måltiden var avslutad bröts stillheten av en kraftig duns. En fågel mot rutan. Vi tittar ut genom fönstret men ser ingen fågel på marken. Jakob går ut på trappan.
– En sparvuggla, upplyser han!
Bestämt är det flera år sedan jag såg eller hörde en sparvuggla här på hemmanet. Roligt att ha en sådan gäst. Men tråkigt att den så brutalt bankar på fönstret.
Ugglan sitter kvar på marken. Säkert ganska omtöcknad av kraschen. Det märks att den har lite trubbel med ena ögat. När jag går ut gör den en liten förflyttning. Flaxar till och sätter sig lite högre upp i backen. Den låter sig fotograferas en kort stund. Men när jag blir alltför närgången ger den sig av. Flyger mjukt och fint och landar i en närbelägen lind. I linden finns en holk passande som natthärbärge. Hoppas att den lilla ugglan repar sig. Och att jaktlyckan blir god under gryningtimmarna.