Tyst i holken

I söndags kväll skrev jag några rader om statusen i holkarna i min närhet. Jag berättade i sammanhanget att stararnas ungar med iver förberedde sig att lämna boet. In i det sista var det tätt med matleveranser. Och hög volym från skrikiga ungar. Men i dag på morgonen var det tyst och öde i holken. Någon gång under gryningstimmarna hade de unga stararna börjat sina liv på vingar.
Det är att hoppas att deras framtid blir lyckosam. För mig blir det väldigt ödsligt. Efter den dryga månad som jag haft stararna som grannar alldeles utanför köksdörren har vi vant oss vid varandra. Och på något sätt blivit ömsesidigt beroende. Jag har haft ständigt sällskap. Och stararna har fått ett visst skydd mot angripare. Trygghet.
Som många fågelarter så minskar staren. De senaste 30 åren har antalet häckande starar i Sverige halverats. Och det har sin grund i att det öppna landskapet inte längre är så öppet och så mångfaldsbetonat som krävs. För lite betesdjur på för små arealer. Kemisk insektsbekämpning. Kemisk avmaskning. I takt med att små och medelstora jordbruk upphör försvinner också stararna. Dessutom är det akut brist på boplatser. Det har det varit länge. Hålträd – gamla träd – saknas. Det finns säkert andra faktorer som påverkar. Jakt och andra former av förföljelse under flyttning och i övervintringsområden decimerar beståndet.
Förra året hade jag elva häckande par stare här i mina marker. Vilket får anses som väldigt mycket. Åtta av dem bodde i holkar. Tre i naturbon. Alltså ihåliga träd. En lind, en al, en alm. I år är det bara tre par som häckat här hos mig. Samtliga i holkar. Åtta par färre i år alltså. Men då hör till bilden att två av mina grannar (Anders och Anders) har var sitt starpar i holkar. I grannskapet finns det alltså minst fem par. Och jag ser med glädje att grannarnas fåglar provianerar i mina ängar. Det bjuder jag på. Fattas bara! För några år sedan hade jag endast ett häckande par stare. Då var jag väldigt pessimistisk. Men sedan dess har antalet varierat år från år. Min förhoppning är naturligtvis att minst lika många som årets antal återvänder nästa år. Mitt bästa tips för att hjälpa stararna: Holkar, holkar, holkar och ännu fler holkar.