Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol

En aurorafjäril fladdrar över ängen. Rastlös. Den landar inte. Bara flyger. På lätta vingar över blommande gräs och örter. Bergslok, midsommarblomster, svinrot, gökärt, gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. (Ja, de finns här alla och de blommar nu). Själv vandrar jag lika rastlös som fjärilen flyger. Försöker ta in alla upplevelser i detta myller av liv. Häggen är över. Syrén och konvalj är på gång. Bäcken har slutat porla men borta i ravinen rinner trädgårdssångarens flöde av toner ut i sluttningen. Lustigt som ett livligt litet vattenfall. I Moahûlelunden hörs den svartvite kaxigt hävda sitt revir. En grannlaga uppgift i bostadsbristens tid. En gröngöling hörs klämta i Sorgedalen. Matleveranserna hos familjerna stare, blåmes, talgoxe och nötväcka pågår för fullt. Från stararnas bostad hörs smatter av ivriga vingar. Det är ungarna som inomhustränar inför första flygturen. De förbereder sig noggrant. Och det lär inte vara många dagar kvar innan de lämnar holkens skyddande väggar för att ge sig hän att upptäcka livet. Ur äppelträdens blommor samlar vildbin och tambin pollen i sina korgar. Hem till hungrande larver. Som snart skall bli samhällets flitiga arbetare.
Mot kvällningen går jag en runda i markerna. Långsamt. Lyssnande. Rödhaken spelar. En dubbeltrast smattrar irriterat uppe i skogsbrynet. Gillar inte min närvaro. Morkullan drar. Myggorna inar. Allt detta är klassisk svensk naturmusik.

Just i dag är det den internationella FN-dagen för biologisk mångfald. Och generalsekreteraren har formulerat sitt budskap: ”Var och en av oss har något att vinna på ett fungerande ekosystem, en mångfald av arter och genetiska resurser, det upprätthåller liv överallt. Det är för sent att ändra på den skada som planeten redan tagit, men det är aldrig för sent att börja bevara det vi har kvar. Låt denna internationella dag för biologisk mångfald förena oss i detta arbete.”

Här i Skog har jag arbetat de senaste 16 åren med att bevara och i viss mån också öka den biologiska mångfalden i slåtterängarna. Att vårda ett stycke natur för eftervärlden. Tillsammans med alla mina hjälpare blir det vårt bidrag till att föra den biologiska mångfalden en bit in i framtiden. Ett jag vet är att det inte går att komma långt med några fina ord på ett papper. För att sköta och vårda en slåtteräng krävs ständigt arbete. Året om. Men dagar som dessa är den tid då lönen för allt slit kvitteras ut. En del sätter jag in på mitt upplevelsekonto. Att ta ut vid behov. Men det mesta super jag in på direkten…