Fotogenisk

Idag har jag renoverat en gammal fotogenlampa. Lampan har legat nedpackad i ett förråd. Jag hade själv omsorgsfullt packat den i en kartong. Demonterad och med alla delar invirade i tidningspapper för att inget skulle bli skadat. Det hade utan tvekan varit bättre utan tidningspapper. Tidningspapper sänder väldigt starka signaler till möss som letar efter någonstans att bygga vintebo. I kartongen med sakerna var just ett sådant bo. Och tillsammans med boet också en vidhängande och tillika spatiös mustoalett. Full av kiss och bajs. Den gamla fotogenlampans gjutmetall såg eländig ut. Starkt korroderad. Och med tusen små mus-kisskristaller. Nedrans! Efter att det plötsliga raseriet bedarrat blev jag mera konstruktiv. Tänkte att det kanske, trots allt, skulle gå att rädda lampan på något sätt. Jag började renoveringen med att borsta med en liten stålborste tills allt löst sittande var borta. Sedan kom jag på att prova med ugn-svärta. Du vet, sånt som finns i tub att används till svärta och finish på spisar och gjutjärnskaminer. Med tandborste och trasa ömsom applicerade jag och torkade av. Resultatet blev faktiskt lysande(!). Jag tänker att den gjutna lampfotens små detaljer framträder minst lika bra som när den var ny. Efter att ha rengjort oljehus, glas och brännare försågs lampan med nytt vekegarn. Sen var det dags för provkörning... i vindskammaren såklart... Där finns ingen elektricitet. Den har jag monterat ned. Och nu, i väntan på ny installation, får jag känna mig nöjd och upplyst med fotogen...
Och det är ju på sätt och vis original. Från byggnadsåret 1914 och fram till 1936 fanns ingen elektricitet i stugan. Då vår det fotogen, karbid, paraffin och talg som fick mörkret att skingras...