Idag spanar jag in våren i sjöhagaviken. Har fortfarande ont i min vänstra vrist så det blir inga långa promenader. Det var ett fall i skogen i vintras som tänjde ut nåt. Det har smärtat sen dess. Vänster armbåge krånglar också. Troligen "motorsågsmuskeln" som gett vika. Och inflammerats. Fast som tur är har jag ett friskt högerben och en hyfsat frisk arm kvar att stödja mig på.
Alltnog!
Att sitta still i sjökanten på den portabla trekantsfåtöljen ger tillfällig vila åt stela och motsträviga lemmar. Och ro åt den irrande själen.
Idag är det kallt. Vinden isar. Men våren tuffar på ändå. Bofink, sävsparv och gärdsmyg håller konsert i strandskogen. En räv skäller några gånger och oroar ett par tranor i närheten. Trumpetande och snorkande låter de förstå att det är deras revir som Mickel gett sig in i.
Tre viggar och ett par knipor drar runt ett par varv över vattnet och landar med ett fräsande längst in i viken. En mindre hackspett kinkar lite och håller sedan på att trumma regelbundet i nästan en timma. En duvhök drar in på trädtoppshöjd och ut ur skogen lyfter minst hundra ringduvor som alla troligen, för stunden och var och en för sig, känner sig som bevingade måltider.
Över den grå och vindgrötiga vattenytan upptäcker jag något stort komma taxande i majestätisk flykt. En havsörn med byte i klorna! Har svårt att se vad det är men under en nanosekund sänds ett siganlsubstansburet meddelande från min näthinna till någon välbevarad del av hjärnan – STJÄRTFENA... – fisk alltså!
Det händer mycket även i en liten, liten avgränsad del av världen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar