Kanske någon undrar: Tar det aldrig slut nån gång?
– Nej! Svaret är nej. Det tar aldrig slut nån gång.
Bara jag tar slut. Nån gång...
Ikväll var det alldeles stilla. Mulet. Varmt. Trastsymfonin mångstämmig, stark och klar. Rödhakarna knastrade och spillde sitt silver långt in i skymningen. Kattugglorna visade tydligt att de ogillade mina förehavanden.
– Ge oss ro, hoade dom. Ge oss ro! Misstänker att de har utkläckta ungar i holken nu. Och att det börjar bli efterfrågan på mus och sork. Det kommer att gå åt klasevis med småsvansar...
– Kvällsfrid råder här i mitt tjäll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar