Under flera år har jag sparat ett par oslagna fläckar i ”gräsmattan” om cirka 70 kvadrat vardera som har fått blomma ut. Tanken har varit att få in så mycket som möjligt av ängsfloran på dessa fläckar och på det sättet skapa en levande samling.
Den ena ytan har svarat med fint resultat. Där blommar darrgräs, sommarfibbla, åkervädd, blåklocka, stormåra, gökärt, käringtand, nattviol, rödklöver, ängsskallra, prästkrage och ängskovall varje sommar. Där har också varit kläckningsplats för sexfläckig bastardsvärmare som gärna har käringtand som värdväxt. Och blåklocksbiet har varit på regelbundna besök.
Den andra ytan har inte svarat upp mot mina förväntningar utan förblivit väldigt trivial. Till och med sämre med tiden. För några år sedan blev det en explosion av ängsskallra och sedan dess har det inte blivit någon fart på blomning. Några stänglar av insådd ängsvädd, lite spridda förekomster av käringtand och några blåklockor det är allt. Och nu i år blev det övervägande svartkämpar och därtill tjockt med mossa.
Detta föranledde mig att starta ett litet experiment. Med mossrivaren/vertikalskäraren har jag befriat ytan från mossa. Jag har kört så pass hårt med vertikalskäraren att mycket av jorden är blottad. Tanken är att avsluta markberedningen med en hård omgång med järnkratta.
När det efterlängtade höstregnet äntligen börjar falla blir det tid att sprida ängsfröblandningen som jag rekvirerat från Pratensis. Ska bli intressant att se om det är några frön som kommer att gro. Och kanske också utvecklas till en blommande provkarta.
Något skall det väl bli…
