Bakat idag

Lågvatten

Tog en promenad från Haganäs utmed stranden söderut och ut på Långegrund. Just nu gör platsen skäl för namnet i synnerhet som hela grundet ligger i dagen. Dristade mig att gå så långt som möjligt ut och hade mycket väl kunnat passera gränsen mellan Ulricehamns och Borås kommun. Stannade innan vattnet nått halvvägs upp på stövelskaften. Väl därute gjorde jag en skärmdump på telefonen för att stadfästa min position. (Blå pricken).

Kartan i telefonen visar Yttre Åsunden vid det som kallas ”normalvattenstånd”. Då anses sjöns yta ligga på 164 meter över havet. Under alla år som jag rört mig kring stränderna och även i kajak ute på sjön vill jag påstå att det är sällan som normen normalvatten uppvisas.

Bilden från Hagnäs badbrygga är tagen den 27 augusti och det skall väl sägas att det var ungfär så som det såg ut redan under huvuddelen av badsäsongen.

Refererande till allt prat om återvätning av våtmarker undrar jag nu om det inte är dags att lägga tillbaka all sprängsten i Ätran vid Kulestock. Det som togs upp på 1850/60-talen när sjön sänktes?

Där vid Kulestock lär ha varit en forsnacke som Åsundens vatten passerade på sin väg mot Falkenberg. Hade den bergknallen fått vara orörd hade Åsunden sannolikt haft en mera konstant vattennivå. Och troligen också en mera gynnsam miljö för allt vattenlevande. Detta är mina spekulationer.

Idag ligger de långgrunda stränderna nakna. Musslor och andra långsamma organismer har strandat och dött. Men visst är det många som nyttjar dessa torrlagda passager. Gott om spår av gummistövlar runt hela grundet. Men också en hel del vilt. Spår av vildsvin, rådjur, räv, mink och så utter (bild).

PS: Den senaste mätningen av vattennivån visar 163.13 meter över havet. Det är endast 13 centimeter över den enligt vattendomen tillåtna lägstanivån, 163,0.

Jordnära syssla

Minnesdag

Idag har jag bevistat begravningsgudstjänsten efter Maj-Lis som under några år i slutet av 1980-talet var dagmamma åt mina söner.

Det blev en varm, vacker och värdig stund i den välfyllda kyrkan. Under gudstjänsten silade solens strålar in genom fönstren, vandrade sakta under tiden akten pågick över kistan och fick blomstergärdens alla färger att lysa. 

För mig blev detta en dubbel minnesdag. Det var nämligen exakt på dagen 25 år sedan min far dog. Måndagen den 16 oktober 2000 var solig och varm. En helt stilla dag. Mycket lik den idag. Jag kommer alltid att minnas den stillhet som rådde vid eftermiddagstid just den dagen.

Min far dog hemma. Kent-Åke och Gunnar från begravningsbyrån var här och vi tillsammans lade honom i kistan utanför på garageplanen. Locket fick vänta med att läggas på. Vi stod där tillsammans och småpratade. Så stilla var det att man tydligt kunde höra höstens löv släppa från de närmsta trädens grenar och falla till marken.

Min dag idag avslutades i kallbadhuset för bad och bastu. En stunds avkoppling. Sjön som en spegel och en horisont för minnets fria färd…

Höststädning 2025 #2

Idag avslutades holkrensningsprojektet med tillsyn och städning av 54 holkar.
Av någon anledning visade det sig att holkarna uppe i skogsbrynet och Intagskullen hade haft betydligt högre beläggning av boende.
En ganska jämn fördelning mellan mesar och svartvit flugsnappare.
Den nedre bilden visar ett bo av talgoxe. Talgoxe och blåmes har ägg som är i det närmaste helt lika. Förutom att blåmesens ägg är betydligt mindre.
Skillanden på mesarnas bon och flugsnapparnas är främst mateialvalet. Blåmes och talgoxe bygger främst med mossa och fodrar ofta sina bon med hår eller ull. Flugsnapparen bygger med gräs och löv.

Höststädning 2025 #1

Idag har jag påbörjat höstens holkrensning. 40 lägenheter är flyttstädade och redo för nya hyresgäster inför nästa häckningssäsong.
Noterade att ovanligt många holkar varit obebodda eller hade påbörjade men ofärdiga bobyggen.
I en av holkarna träffade jag en fladdermus som hade dagvila.
I boet på bilden har ett ägg hos flugsnapparen blivit kvar okläckt.

Oktobermorgon i slåtterängen

Uppsamlingsheat

Sista dagen i Skog

Golvat i vedskjulet

Batteriet fulladdat

Tranor mot söder

Välkomna till ny fålla!

Höstservice

Lite rutinmässig genomgång,

Inför nästa slåttersäsong.

Olja, fett och filter,

vila nu i vinter.

Dags för sådd

För en tid sedan fick jag för mig att göra ett experiment med insådd av ängsfröer på en liten ”gräsmatteyta”. Idag var stunden inne för att sprida fröet. Marken fuktad av nattens regn och mera nederbörd är på ingång. Goda förutsättningar känns det som.

Rekommendationen är att blanda fröerna med sand. Detta för att bättre lyckas med jämn fröspridning över ytan. Jag följde det rådet.

Jag erfarit att det helst skall vara en plats som är helt befriad från annan växtlighet. Alltså bar jord. I mitt fall gör jag den chansningen att de blottor som jag skapat med hjälp av mossrivaren/vertikalskäraren skall ge åtminstone någon utdelning. Nästa år vid den här tiden borde resultatet gå att avläsa. Det blir kanske ingen blomning men förhoppningsvis några embryon som kan utvecklas ytterligare nästnästa år.

Relaterad länk:

https://sunebroman.blogspot.com/2025/08/markberedning.html

Blodmånen kl 21.08

Dubbel-Gustaf och Alf i Härna

Det här blogginlägget skrevs redan i maj 2021 men publicerades aldrig. Annat kom emellan och inlägget blev kvar i datorn. Ända tills idag. Bakgrunden till att jag nu ”dammar av” denna text är att huvudpersonen i inlägget – Alf i Härna – nyligen lämnat jordelivet. Detta blir mitt minnesord över honom och samtidigt en historieskrivning om bildandet av Tvärreds Idrottsförening.

Återblick till maj månad 2021

Ibland har jag lite svårt att låta bli att dra i trådar som längst inne i nystanet verkar höra ihop. Det utvecklar sig ibland till en historia värd att berätta. I maj månad 2021 uppenbarade sig ett sådant ”nystan”. Ett litet trassel med några lösa ändar.

En söndagspromenad

Söndagen den 16 maj 2021 tar Riitta från Smultronstigen i Hulu sin dagliga promenad. Dagen efter, den 17 maj, firar ”Alf i Härna” sin 80-årsdag. Under promenaden upptäcker Riitta resterna av en byggnad. Detta fynd föranleder henne att skriva ett inlägg på facebook/tvärred. Hon undrar om någon vet vad det har varit.

Inlägget genererar snabbt en hel radda av svar. Minnen från den gamla festplatsen i Ugglekullen återuppväcks. Där fanns för länge sedan dansbana och där firades midsommar ännu några år in på 1980-talet. Sedan dess är platsen lämnad öde.

Vad har då en söndagspromenad i Hulu och en 80-årsdag i Härna med varandra att göra? Ja, egentligen inte mycket… men kanske något. Beror på hur man vill och väljer att se det.

Månadens jubilar

En vecka senare, den 22 maj, publicerar Ulricehamns Tidning under rubriken ”Månadens jubilar” ett porträtt av ”en av bygdens mest omskrivna profiler” Alf i Härna.

För väldigt många i bygden var Alf i Härna en riktig kändis. För mig på det sättet att våra vägar korsats i föreningssammanhang. Men också för att vi hade det gemensamt att ha rottrådar fästa i både Tvärred och Knätte. Bara en sån sak!

Detta faktum gjorde att vi hade lätt att inleda samtal. Vi orienterade oss obehindrat i våra gemensamma ”hembygdskartor”. Vi kände platserna. Vi hittade kontrollerna.

När jag läst i UT om Alf kände jag att det var passande att skicka ett grattis-sms.

Samtal med Alf

På detta följde att Alf ringde upp mig och vi fick en lång och minst sagt livlig pratstund. I samtalet berättade Alf om sin farfar och far.

Alfs farfar var stins i Hindås. Som extraknäck cyklade han under lediga dagar runt i bygderna och sålder fröer.

Under åren som ”fröspridare” hade han skapat kontakter i Tvärred.

När farfadern dog blev farmodern ensam med fem barn. Då skickades sonen Gustaf i unga år till Tvärred. Han blev fosterson hos Aldor Andersson (f 1886) i Onsered. På den tiden kallades en fosterson för ”takepäk”… alltså en päk/pojke som man tok/tog till sig. Kan tycka att ”takepäk” är ett finare ord än fosterpojk?

Gustaf Gustafsson, som alltså var född i Hindås, hade under tidiga år kommit i kontakt med idrott. Han var några år äldre än sina nya kamrater i Tvärred. Han var skicklig fotbollsspelare och skidlöpare. På sin födelseort hade han också upplevt backhoppning i Hindåsbacken. Detta mynnade i att han tillsammans med sina nya kompisar byggde en hoppbacke även i Tvärred.

Det lär ha kommit mycket folk för att se på dessa ”nymodigheter”, berättade Alf.

Match mot Dannike

Att den något äldre Gustaf blev inspiratör för sina yngre vänner är uppenbart. Han hade ju fört med sig ”know-how” från sin hembygd. Hindås låg långt förre i den idrottsliga våg som sköljde över Sverige på 1930-talet.

Efter hoppbacken i Onsered kom det många nya initiativ. Det sparkades boll på åkrar och sjöstränder, det anordnades skidtävlingar, cyklades på kapp och spelades bandy. Även ”allmän idrott” började praktiseras.

År 1929 tyckte tvärredsungdomarna sig vara mogna att utmana fotbollslaget från Dannike. Matchen, som kom att bli den första i Tvärreds historia, spelades på en gräsvall i Gärsbo efter det att höet bärgats. Matchen slutade 2–2.

Föreningen bildas

Det som länge varit på tal blev nu verklighet. Den 1 juni 1930 bildades Tvärreds IF. Styrelsen bestod av ordförande Isak Karlsson, Rude, vice ordförande Gustaf Gustafsson, Onsered, sekreterare Gunnar ”på Posten” Larsson, kassör Helmer Josefsson, Rude.

Festplatsen byggs

Det största föreningsarbetet under 1930 var bygget av en festplats för fester med dans. Vid denna tid var festarrangemang de flesta idrottsföreningarnas främsta inkomstkälla. Ett markområde arrenderades i Åh. Området var beläget i Ugglekullen. Allt gjordes helt på ideell väg. Den enda utgiften var ett virkesköp hos grevinnan på Högagärde för tio kronor.

Första festen hölls den 16 och 17 augusti och gav föreningen en nettobehållning av 294 kronor. Samma år – 1930 – skrevs arrendekontrakt om ett markområde för idrottsplats i Stavared. Det som senare fick heta Bergavallen.

Gustaf gifter sig

Så småningom gifter sig Gustaf Gustafsson med Edit Andersson från Rude (syster till ”David i Rude” – far till Hans och Evert). Gustaf och Edit köper en gård i Knätte och flyttar dit.

I samma stund som sonen Alf kommer till världen (17 maj 1941) är Gustaf fast besluten att starta idrottsförening också i Hössna.

– Pojken ska ju kunna spela fotboll, hade han sagt!

Här kom erfarenheterna från föreningsbildningen i Tvärred till gagn för Hössna. Gustaf Gustafsson blev den tidens lokala ”föreningskonsult”. Han som var med och startade både Tvärreds IF och Hössna IF.

Smeknamnen

Alfs far Gustaf Gustafsson kallades allmänt för Dubbel-Gustaf. I alla fall i Knätte. I Tvärred blev han också känd under smeknamnet ”Gustaf Grex”. Namnet Grex hade han fått därför att han under en period då han tränade och tävlade i orientering hade beslutat sig för att leva utan att äta kött. (Uttrycket grex härstammar från det latinska substantivet grex/gregis och har knytning till botanisk nomenklatur. Fritt från Wikipedia.)

Vi minns

Vi som träffat Alf i Härna kommer under lång tid att minnas den jovialiske mannen med det stora varma hjärtat. En genuin föreningsmänniska av börd... 

KÄLLOR:

– Tvärreds IF Jubileumsskrift 1930–1980.

– Samtal med Alf Gustafsson i maj 2021.

– Ulricehamns Tidning: ”Månadens jubilar” 22 maj 2021.

– Egna minnen.

BILDERNA

Ängsvandring hos Sune i Skog 14 juni 2011: Alf i Härna och Södra Skogsägarnas Förtroenderåd i Ulricehamn.

Gruppfoto från festplatsen i Ugglekullen mitten av 1930-talet: Nummer tre från vänster är Evert Haglund, Skog, f 1914 mannen med kubb Gunnar Andersson, Backa, f 1909 framför honom med händerna knäppta på magen Bertil Andersson, alias ”Bertil i Bane” f 1914. Övriga är inte identifierade. (Om du vet så hör gärna av dig).

Fotbollslaget 1936: Stående från vänster Egon Larsson, Klas Larsson, Gustaf Gustafsson, Helge Haglund, Göte Larsson, Bertil Andersson. Knästående: Ragnar Larsson, Artur Larsson, Ragnar Karlsson, Lennart Johansson och John Sundin. Faksimil ur TIF:s jubileumsskrift 1980.

Dansbanan i Ugglekullen provdansas av Egon Larsson och Bertil Andersson i åsyna vittne av Arne Nilsson på Skogen och Gunnar Johansson på Mossen. Faksimil ur TIF:s jubileumsskrift 1980.

Ruggebotornet restaurerat

I slutet av april byggdes spång till fågeltornet i Ruggebo. Idag var det dags att stabilisera tornet och lägga nytt golv.

Tornet bygges 1996 och har alltså stått i snart 30 år. Under den  tiden har det vid ett par tillfällen påverkats av isen. Under vintrar med högt vattenstånd och ostlig vind har isen knuffat av tornet från sina grundstenar och ett par decimeter upp mot land. Med hjälp av duktiga hantverkare med idérika hjärnor, några domkrafter och ett knippe järnspett återfick tornet nu sin ursprungliga position.

Det gamla golvet hade också tjänat ut. Nu bröts det upp, förstärktes och försågs med en dimension kraftigare trallvirke.

Hela förloppet understöddes av en magnifik fika som höll energi och motivation på konstant hög nivå.

Det nio personer starka arbetslaget ser nu fram emot en rik och stabil skådarhöst i Ruggeboviken. Det anas goda utsikter...

Relaterade länkar:

https://sunebroman.blogspot.com/2025/04/vi-byggde-en-spang.html

https://sunebroman.blogspot.com/2025/05/spangat-och-skyltat-i-ruggebo.html