Stormen tog gammelbjörken

Natten till onsdag drog stormen Alfrida fram över Sverige. På sina håll skapades samhällskaos. Värst drabbat blev delar av Svealand och Gotland. Här hos mig blev det inga större skador. En handfull träd blåste omkull. Ett av dessa var gårdens absoluta gammelbjörk borta i Ekebacken. Den äldsta av gårdens alla björkar. Björken har varit hamlad för länge, länge sedan. Efter många år återstod det bara två grenar av hamlingskronan. Två långa stamlika grenar. Åldern hade tagit ut sin rätt. En av de långa grenarna var svårt angripen av röta och bröts av i ett tidigare oväder. Nu störtade hela björken och blev liggande över stenmuren. Rotsystemet var svampangripet och trädet har troligen varit instabilt under lång tid. Idag har röjt upp grenarna och kapat in stamdelarna. Det som återstår skall få ligga kvar i naturen. Dels som en faunadepå till glädje för insekter, mossor, lavar och fåglar. Dels som en kulturlämning som naturen får ta hand om och långsamt bryta ner.
Rotstocken mäter 190 cm i omkrets. Jag har försökt att räkna årsringarna på de båda ”stamgrenarna” men inte lyckats fullt ut. Ringarna sitter tätt, tätt. Och det är svag nyansskillnad på sommar och vinterved. Men en grov syftning ger vid handen att det rör sig om cirka 150 år på grenarna ovanför huvudstammen.
Under tiden som jag jobbade med stammar och grenar hade jag besök av både större hackspett och spillkråka. Spillkråkan flög förbi alldeles intill och gnällde högljutt. Jag hade inte svårt att förstå att hon tyckte jag gjorde våld på hennes skafferi.