Arkeologidag i Näsboholm

Arkeologidagen är en nationell temadag med aktiviteter över hela Sverige. Den arrangeras alltid sista söndagen i augusti och har funnits sedan 1988. Syftet är bland annat att ge människor möjligheter att förstå och tolka historien. I Ulricehamns kommun fanns flera intressanta sådana aktiviteter.
I en förhandsartikel i Borås Tidning i veckan berättades bland annat om en guidad vandring till tegelbruket i Näsboholm. I reportaget publicerades också en bild som fick mig att haja till. Bilden var tagen av Bo Carlsson. Den visade tre stycken gamla tegelpannor. En av pannorna hade en tydlig stämpel på klacken. Ett N.
I samband med att jag nyligen gjorde lite restaureringsarbeten på min gamla jordkällare byttes några gamla pannor ut. Bland dessa pannor fann jag några som har just ett sådant N. Vid det tillfället fantiserade jag om varifrån pannan kunde ha tillverkats. Men fantasin förde mig ingenstans. Men nu, via tidningsbilden, fick jag svaret. Den är alltså tillverkad i Näsboholm i Marbäck. På den västra sidan av Åsunden i höjd med Alhammar.
Jag blev nyfiken på att veta mer om platsen och tegelpannornas ursprung.
I Näsboholm har det funnits tegelbruk sedan 1700-talet. Bruket tillverkade både mur- och taktegel. Dock finns inga säkra uppgifter på när tillverkningen startade. Det man känner till är att manbyggnaden på Näsboholms gård var uppförd 1782 och då med tegel från bruket på gården. Vid tillverkningen användes blålera från Åsunden. Under hela 1800-talet låg bruket på samma plats. Men i början av 1900-talet flyttades det ett stycke och nyuppfördes. I slutet av bruksperioden fraktades leran från lergravarna med ett litet ånglok fram till själva bruket. Arbetsstyrkan uppges ha varit omkring 25 man.
Under dagens vandring fick jag nöjet att tala med en gammal infödd marbäcksbo, Alvar Johansson i Storegården. Han var uppväxt i Näsboholm. När Alvar fick veta att jag kom från Tvärred tillfördes historien lite nya dimensioner. Alvar berättade att hans mor kände många tvärredsbor.
– Ja, säger Alvar, på sin ålders höst när mor läste dödsannonserna i Ulricehamns Tidning hände det titt som tätt att det var bekanta från förr som gått bort. Bekanta från Tvärredskanten. Detta hade sin bakgrund i att det var just många tvärredsbor som arbetade på tegelbruket. Även på det intilliggande sågverket. Tvärredsborna som arbetade i Näsboholm kom via sjön. Från Alhammar eller Rude. Vår, sommar och höst rodde de över vattnet. Under vintern kunde de gå på isen. När isen var osäker använde de sparkstötting, berättade Alvar. Sträckan över sjön är cirka 1300 meter (0,7 sjömil).
För mej blev detta blev lite som att sy ihop säcken. En del av tegelpannorna som jag har på mitt jordkällartak här i Skog kan alltså varit tillverkade av någon tvärredsbo. Alvar berättade också att det var snickare från Tvärred som byggde Åsundens station. Bygghantverkare från Tvärred var kända för sin kunnighet. Men det är, som man ofta brukar säga, en annan historia.
Efter att jag nu fått besöka platsen där mina tegelpannor är tillverkade, och fått veta mer om förhållandena, känns pannorna med ens mycket mera värdefulla. De har fått en historia… och det var ju precis det som Arkeologidagen hade som mål…
Innan jag påbörjade källarrestaureringen i somras hade jag bara fått för mig att allt tegel på taket måste ha kommit från det närbelägna tegelbruket i Haganäs. Det kan också mycket väl vara så att en del av teglet kommer just därifrån. Ett stort antal av pannorna saknar nämligen stämpel men är helt för övrigt lika i formen som de från Näsboholm.
I Tvärredsboken ”Tvärred förr och nu” berättas i kapitlet om Högagärde om två tegelbruk på gården vid Yttre Åsunden. Det första bruket skall ha legat på Skärve-udde. Precis som i Näsboholm tillverkades där mur- och taktegel samt en del keramik. Tegelbruket på Skärve-udde har sannolikt varit föregångare till Haganäs-bruket. Inte heller här finns några exakta årtal för när bruket startade. Men Astrid Gustavsson, född 1905, berättar i Tvärredsboken att hennes farfar, Karl Larsson från Marbäck, år 1854 kom till Haganäs tegelbruk. Han blev där anställd som brännmästare. Sannolikt hade han kunskap och erfarenhet från tidigare anställning vid bruket i Näsboholm.
Innan jag idag for till Näsboholm tog jag en hastig titt bland jordkällarens tegelpannor. Jag upptäckte då ett par pannor med en annan stämpel, nämligen ett U. Utan att veta får jag gissa. Jag gissar att de pannorna han härröra sig från Ulricehamn. Där drevs under tegeltillverkning under hela 1800-talet. I ”Ulricehamns krönika” (Gustaf Boger, 1951) kan man läsa: ”År 1828 sades det, att där tillverkades så mycket tak- och mursten som stadens och angränsande landsbygds behov fordrar. Leran togs från ett intilliggande lertag och lär ha varit av god beskaffenhet, men teglet ansågs inte alldeles förstklassigt.”
På mitt källartak finns alltså pannor med olika ursrpung. Det kan mycket väl ha varit så att under de hundra åren som källaren stått där i backen har det behövt bytas någon panna då och då. Som nu i sommar då jag gjort precis detta. Eftersom det på gården finns ett litet förråd av reservpannor är det sannolikt att mina förfäder, min morfar eller morbror, samlat på sig från olika ställen när tillfälle getts.

Tack Marbäcks hembygdsförening och dagens guide Bo Carlsson för en välrepeterad historisk skildring!

Källor:
Marbäck – Bygden vid Åsunden, Marbäcks hembygdsförening 2000.
Tvärred förr och nu, Tvärreds hembygdsförening 1988.
Ulricehamns krönika, Gustaf Boger 1951.

Bilderna:
1) Utsnitt över Näsboholm ur härdaskartan från 1890. (Några år före järnvägen, som var klar 1906, byggdes).
2) Lergrav som nu är en vacker damm med egen historia.
3) Dagens ciceron Bo Carlsson visar upp en Näsboholmspanna.
4) Alvar i Storegården (sittande).
5) Källartaket i Skog.
6) En av mina egna pannor från Näsboholm. Tillverkad under 1800-talet.
7) Ytterligare en av mina pannor. Den med U-stämpel.