Lövbränning i kålgroparna

I Björkebackens allra östligaste del finns lämningar från 1800-talet. Eller kanske till och med 1700-talet. Märken i naturen. I backens övre del som vetter mot söder finns ett tjugotal gropar i marken. Mellan en och två meter i diameter. Inte särskilt djupa. Det har givits lite olika teorier om groparnas historia. ”Petätegropar” har någon trott. Och då skulle de vara från 1800-talet. Det finns också något som kallas för ”kål-gropar”. Helt enkelt hålor i marken avsedda för rovor eller kålrötter. Så kallade ”stibbor” där rötterna förvarades frostfritt under vintern. Om det är kålgropar kan de vara historiskt sett vara äldre än om de använts för potatisförvaring. Jag har inte svaret. Men det jag gjort idag är att jag eldat löv i groparna. Jag har gjort det för att groparnas djup ska synas bättre. Det är alltid svårt att komma ner i botten med lie så därför byggs det på med gammalt fjolårsgräs och mossa. Efter att högarna brunnit ut skall jag kratta och föra bort den aska som blir kvar. Det jag har att göra framöver är att mera aktivt söka svar på vad groparna har för historia.

PS. Idag har jag  plockat ”min” första fästing!