Sommarkväll vid Haganäs

Det är som om sommarn inte vill komma loss på riktigt. Att den är fången. Instängd. Ibland tänker jag att jordaxeln har ändrat lutning. Att vi kommit längre bort från solen. Och att vi får vänja oss vid kyligare somrar. För evigt. Den omtalade klimatförändringen till trots.
På något sätt känns det som om det inte kan bli sommar på allvar förrän jag tagit ett regelrätt bad vid Haganäs. Så det fick bli kvällsdopp i nuet... i slutet av sommarens längsta dag. I ett allvarligt försök att fånga ett stycke sommarkänsla. Och det blev precis så... som jag önskat och väntat... Just i samma stund som jag simmade ut från bryggan kom den där helgjutna, äkta somriga känslan till mig. Och när jag stunden senare kom upp på bryggan och svepte mig i min handduk blev jag ett med sommarkvällen. Solen bröt igenom molnskyarna... Det gick till och med att förnimma lite värme mot huden. Himlen blånade... en storlom kom dragande från norr och försvann över Långegrund. Med sitt karakteristiska karra-karra-karra-karra signalerade den sin överfart. En mindre hackspett sände kontaktläten från strandskogen, och en härmsångare wäääwde samman sina strofter inifrån land. Från en gren över Frånnabäckens mynning lät han sin tragglande sång flyta med strömmen ut över vattnet. Drillsnäpporna flög lågt... längs stranden, vevande sina entoniga positiv... tittill-litti, titill-litti, titill-litti...
Sommarkväll vid Haganäs! Nu gäller det att hålla greppet om den fria, sköna känslan...