En rolig skit

Det finns olika skitar. Rolig skit. Tråkig skit. Förbannade skit. I min värld är tråkig skit och förbannade skit i stort sett synonymt med hundskit. Alltså hundskit som lämnats kvar där den deponerats av någons bästa vän. Här i den lilla hålan som jag lever och funderar finns massor av hundar. Tror att det är den mest hundtäta arean i häradet. Faktiskt. Över mina marker traskar ofta hundmänniskor med sina gullevoffsingar. Och det tycker jag är både bra och trevligt. Hundar och människor mår bra. Det spiller också över på mig som då och då får en pratstund. Dock, allt positivt till trots, uppstår ibland hos mig en svårbotad irritation som har sin grund i att en del hussar/mattar helt enkelt skiter i att plocka upp bajset som deras hund levererat. Nästa kontakt med bajset blir ofta någon av mina kängor, en gräsklippare eller en trimmertråd som snurrar i hög hastighet och kastar exkrement både högt och brett... Jag känner de flesta som knallar runt med sina hundar. Om det kommer någon ny, för mig okänd brukar jag vänligt säga till att jag förväntar mig att de plockar upp efter sin hund. Absolut, brukar de svara då. Alltid. Eller om jag ställer frågan: Vad gör du om hunden bajsar? Svaret kommer ofta snabbt: Jag plockar upp!
Bra, säger jag. Då är du välkommen här. Trots dessa bedyrande ord är det ändå vanligt med deponier av bruna krökta korvar som jag själv tvingas plocka.
Tråkig, förbannad skit!
Nog nu med gnäll. För det finns roliga skitar också! Och hur rolig kan en skit vara? På en skala från 1 till 10. Riktigt, riktigt rolig faktiskt. En tia betyder en skit som funkar som bästa belöning. Ett exempel på en sådan rolig skit ser du på bilden här ovan. Den ser ju inte så upphetsande ut vid första anblicken. Grå och trist i färgen. För att inte tala om doften! Superfrän.
Vad är är det då för nåt roligt med denna grå och tudelade bajskorv? Jo, den vittnar om att igelkotten besökt min trädgård i natt. Att den finner miljön här som finfin att leva i. Och därför har den lämnat ett visitkort för att tydliggöra att här är det skitbra att vara igelkott. Det är goda vitsord tycker jag. Ett av de allra högsta betyg man kan få när man som jag dagligen är upptagen av tankar kring hur jag kan öka den biologiska mångfalden...