Dubbel-Gustaf och Alf i Härna

Det här blogginlägget skrevs redan i maj 2021 men publicerades aldrig. Annat kom emellan och inlägget blev kvar i datorn. Ända tills idag. Bakgrunden till att jag nu ”dammar av denna text” är att huvudpersonen i inlägget – Alf i Härna – nyligen lämnat jordelivet. Detta blir mitt minnesord över honom och samtidigt en historieskrivning om bildandet av Tvärreds Idrottsförening.

Återblick till maj månad 2021

Ibland har jag lite svårt att låta bli att dra i trådar som längst inne i nystanet verkar höra ihop. Det utvecklar sig ibland till en historia värd att berätta. I maj månad 2021 uppenbarade sig ett sådant ”nystan”. Ett litet trassel med några lösa ändar.

En söndagspromenad

Söndagen den 16 maj 2021 tar Riitta från Smultronstigen i Hulu sin dagliga promenad. Dagen efter, den 17 maj, firar ”Alf i Härna” sin 80-årsdag. Under promenaden upptäcker Riita resterna av en byggnad. Detta fynd föranleder henne att skriva ett inlägg på facebook/tvärred. Hon undrar om någon vet vad det har varit.

Inlägget genererar snabbt en hel radda av svar. Minnen från den gamla festplatsen i Ugglekullen återuppväcks. Där fanns för länge sedan dansbana och där firades midsommar ännu några år in på 1980-talet. Sedan dess är platsen lämnad öde.

Vad har då en söndagspromenad i Hulu och en 80-årsdag i Härna med varandra att göra? Ja, egentligen inte mycket… men kanske något. Beror på hur man vill och väljer att se det.

Månadens jubilar

En vecka senare, den 22 maj, publicerar Ulricehamns Tidning under rubriken ”Månadens jubilar” ett porträtt av ”en av bygdens mest omskrivna profiler” Alf i Härna.

För väldigt många i bygden var Alf i Härna en riktig kändis. För mig på det sättet att våra vägar korsats i föreningssammanhang. Men också för att vi hade det gemensamt att ha rottrådar fästa i både Tvärred och Knätte. Bara en sån sak!

Detta faktum gjorde att vi hade lätt att inleda samtal. Vi orienterade oss obehindrat i våra gemensamma ”hembygdskartor”. Vi kände platserna. Vi hittade kontrollerna.

När jag läst i UT om Alf kände jag att det var passande att skicka ett grattis-sms.

Samtal med Alf

På detta följde att Alf ringde upp mig och vi fick en lång och minst sagt livlig pratstund. I samtalet berättade Alf om sin farfar och far.

Alfs farfar var stins i Hindås. Som extraknäck cyklade han under lediga dagar runt i bygderna och sålder fröer.

Under åren som ”fröspridare” hade han skapat kontakter i Tvärred.

När farfadern dog blev mormodern ensam med fem barn. Då skickades sonen Gustaf i unga år till Tvärred. Han blev fosterson hos Aldor Andersson (f 1886) i Onsered. På den tiden kallades en fosterson för ”takepäk”… alltså en päk/pojke som man tok/tog till sig. Kan tycka att ”takepäk” är ett finare ord än fosterpojk?

Gustaf Gustafsson, som alltså var född i Hindås, hade under tidiga år kommit i kontakt med idrott. Han var några år äldre än sina nya kamrater i Tvärred. Han var skicklig fotbollsspelare och skidlöpare. På sin födelseort hade han också upplevt backhoppning i Hindåsbacken. Detta mynnade i att han tillsammans med sina nya kompisar byggde en hoppbacke även i Tvärred.

Det lär ha kommit mycket folk för att se på dessa ”nymodigheter”, berättade Alf.

Match mot Dannike

Att den något äldre Gustaf blev inspiratör för sina yngre vänner är uppenbart. Han hade ju fört med sig ”know-how” från sin hembygd. Hindås låg långt förre i den idrottsliga våg som sköljde över Sverige på 1930-talet.

Efter hoppbacken i Onsered kom det många nya initiativ. Det sparkades boll på åkrar och sjöstränder, det anordnades skidtävlingar, cyklades på kapp och spelades bandy. Även ”allmän idrott” började praktiseras.

År 1929 tyckte tvärredsungdomarna sig vara mogna att utmana fotbollslaget från Dannike. Matchen, som kom att bli den första i Tvärreds historia, spelades på en gräsvall i Gärsbo efter det att höet bärgats. Matchen slutade 2–2.

Föreningen bildas

Det som länge varit på tal blev nu verklighet. Den 1 juni 1930 bildades Tvärreds IF. Styrelsen bestod av ordförande Isak Karlsson, Rude, vice ordförande Gustaf Gustafsson, Onsered, sekreterare Gunnar ”på Posten” Larsson, kassör Helmer Josefsson, Rude.

Festplatsen byggs

Det största föreningsarbetet under 1930 var bygget av en festplats för fester med dans. Vid denna tid var festarrangemang de flesta idrottsföreningarnas främsta inkomstkälla. Ett markområde arrenderades i Åh. Området var beläget i Uggelkullen. Allt gjordes helt på ideell väg. Den enda utgiften var ett virkesköp hos grevinnan på Högagerde för tio kronor.

Första festen hölls den 16 och 17 augusti och gav föreningen en nettobehållning av 294 kronor. Samma år – 1930 – skrevs arrendekontrakt om ett markområde för idrottsplats i Stavared. Det som senare fick heta Bergavallen.

Gustaf gifter sig

Så småningom gifter sig Gustaf Gustafsson med Edit Andersson från Rude (syster till ”David i Rude” – far till Hans och Evert). Gustaf och Edit köper en gård i Knätte och flyttar dit.

I samma stund som sonen Alf kommer till världen (17 maj 1941) är Gustaf fast besluten att starta idrottsförening också i Hössna.

– Pojken ska ju kunna spela fotboll, hade han sagt!

Här kom erfarenheterna från föreningsbildningen i Tvärred till gagn för Hössna. Gustaf Gustafsson blev den tidens lokala ”föreningskonsult”. Han som var med och startade både Tvärreds IF och Hössna IF.

Smeknamnen

Alfs far Gustaf Gustafsson kallades allmänt för Dubbel-Gustaf. I alla fall i Knätte. I Tvärred blev han också känd under smeknamnet ”Gustaf Grex”. Namnet Grex hade han fått därför att han under en period då han tränade och tävlade i orientering hade beslutat sig för att leva utan att äta kött. (Uttrycket grex härstammar från det latinska substantivet grex/gregis och har knytning till botanisk nomenklatur. Fritt från Wikipedia.)

Vi minns

Vi som träffat Alf i Härna kommer under lång tid att minnas den jovialiske mannen med det stora hjärtat. En genuin föreningsmänniska av börd... 

KÄLLOR:

– Tvärreds IF Jubileumsskrift 1930–1980.

– Samtal med Alf Gustafsson i maj 2021.

– Ulricehamns Tidning: ”Månadens jubilar” 22 maj 2021.

– Egna minnen.

BILDERNA

Ängsvandring hos Sune i Skog 14 juni 2011: Alf i Härna och Södra Skogsägarnas Förtroenderåd i Ulricehamn.

Gruppfoto från festplatsen i Ugglekullen mitten av 1930-talet: Nummer tre från vänster är Evert Haglund, Skog, mannen med kubb Gunnar Andersson, Backa, framför honom med händerna knäppta på magen Bertil Andersson, alias ”Bertil i Bane”. Övriga är inte identifierade. (Om du vet så hör gärna av dig).

Fotbollslaget 1936: Stående från vänster Egon Larsson, Klas Larsson, Gustaf Gustafsson, Helge Haglund, Göte Larsson, Bertil Andersson. Knästående: Ragnar Larsson, Artur Larsson, Ragnar Karlsson, Lennart Johansson och John Sundin. Faksimil ur TIF:s jubileumsskrift 1980.

Dansbanan i Ugglekullen provdansas av Egon Larsson och Bertil Andersson i åsyna vittne av Arne Nilsson på Skogen och Gunnar Johansson på Mossen. Faksimil ur TIF:s jubileumsskrift 1980.

Ruggebotornet restaurerat

I slutet av april byggdes spång till fågeltornet i Ruggebo. Idag var det dags att stabilisera tornet och lägga nytt golv.

Tornet bygges 1996 och har alltså stått i snart 30 år. Under den  tiden har det vid ett par tillfällen påverkats av isen. Under vintrar med högt vattenstånd och ostlig vind har isen knuffat av tornet från sina grundstenar och ett par decimeter upp mot land. Med hjälp av duktiga hantverkare med idérika hjärnor, några domkrafter och ett knippe järnspett återfick tornet nu sin ursprungliga position.

Det gamla golvet hade också tjänat ut. Nu bröts det upp, förstärktes och försågs med en dimension kraftigare trallvirke.

Hela förloppet understöddes av en magnifik fika som höll energi och motivation på konstant hög nivå.

Det nio personer starka arbetslaget ser nu fram emot en rik och stabil skådarhöst i Ruggeboviken. Det anas goda utsikter...

Relaterade länkar:

https://sunebroman.blogspot.com/2025/04/vi-byggde-en-spang.html

https://sunebroman.blogspot.com/2025/05/spangat-och-skyltat-i-ruggebo.html

Betessläpp #19

Idag gjorde två kossor entré i ängarna i Skog. Det är tid för sensommarens efterbete. Nu skall de gå här hela september förutsatt att betet räcker. Återväxten har varit svag och därför fick det räcka med två mular i år. Det är nittonde året som ängarna betas efter att slåttern är slutförd. Första gången var 2007.

Markberedning

Under flera år har jag sparat ett par oslagna fläckar i ”gräsmattan” om cirka 70 kvadrat vardera som har fått blomma ut. Tanken har varit att få in så mycket som möjligt av ängsfloran på dessa fläckar och på det sättet skapa en levande samling.

Den ena ytan har svarat med fint resultat. Där blommar darrgräs, sommarfibbla, åkervädd, blåklocka, stormåra, gökärt, käringtand, nattviol, rödklöver, ängsskallra, prästkrage och ängskovall varje sommar. Där har också varit kläckningsplats för sexfläckig bastardsvärmare som gärna har käringtand som värdväxt. Och blåklocksbiet har varit på regelbundna besök.

Den andra ytan har inte svarat upp mot mina förväntningar utan förblivit väldigt trivial. Till och med sämre med tiden. För några år sedan blev det en explosion av ängsskallra och sedan dess har det inte blivit någon fart på blomning. Några stänglar av insådd ängsvädd, lite spridda förekomster av käringtand och några blåklockor det är allt. Och nu i år blev det övervägande svartkämpar och därtill tjockt med mossa.

Detta föranledde mig att starta ett litet experiment. Med mossrivaren/vertikalskäraren har jag befriat ytan från mossa. Jag har kört så pass hårt med vertikalskäraren att mycket av jorden är blottad. Tanken är att avsluta markberedningen med en hård omgång med järnkratta.

När det efterlängtade höstregnet äntligen börjar falla blir det tid att sprida ängsfröblandningen som jag rekvirerat från Pratensis. Ska bli intressant att se om det är några frön som kommer att gro. Och kanske också utvecklas till en blommande provkarta.

Något skall det väl bli…

Islänningarna på visit

Rånnavägssjön kl 19.13

Rustad för vinterbad. Jag har länge tänkt att skaffa mig en riktigt skön badrock att sitta och mysa i efter bastu och kalla bad.

Den gamla vita som jag haft i många år har blivit riktigt rejält sliten och grådaskig. Halvt genomskinlig, mer eller mindre som en negligé. Jag har nog inte själv insett hur bedagad både rocken och jag själv sett ut när vi visat oss tillsammans.

Nu har jag gjort investeringen! En 71-årspresent till mig själv. En riktigt tjock och fluffig bad-/morgonrock i ”100 procent oraganic cotton” från Pelle Vävare. Modellen heter Mölle. Den är ”forest green” och har huva.

Jag kan se mig själv sittande i västerläge ute på kallbadhusets brygga efter några basturundor, under kyliga hösteftermiddagar just som solen sjunker bortom Brunnsnäs… och njuta i fulla drag av att finnas till!

Höbärgning – Sorgedalen

Hövändardag

Sorgedalen slagen

Utan titel

Mossrivning – Provyta

Höbärgning – Björkebacken

Mera slåtter

Ylva och islänningarna

Spyrna, Appla och Spira några dagar på skogsbete i Intagskullen.

Höbärgning – Moahûleakern å bäckadråget

Vänt var det här!