tisdag 22 maj 2018

Ko-ko, Ko-komosse, Ko-ko...



Utmärkelsen till mossens absoluta karaktärsfågel denna stilla majkväll gick tveklöst och utan konkurrens till: Göken (Cuculus canorus).
Både hanar och honor lät sig avlyssnas flerstämmigt och från alla rådande väderstreck. Västergök – Bästergök, Norrgök – Torr gök, Södergök – Dödergök och Östergök – Tröstergök... bara att välja!

måndag 14 maj 2018

Jordbrukardag

80 Asterix
60 Amandine
20 Red Emmalie
10 Rocket
10 Blå mandel
Summa 180 knölar i jorden.
Femfaldig skörd ska kunna ge cirka 900 potatisar. Konsumtion av tre per dag räcker alltså i 300 dagar.
Det får bli makaroner i 65 dagar.

Mer om potatis här på bloggen:
http://sunebroman.blogspot.se/2014/06/idag-har-jag-hackat-i-petatera.html

lördag 12 maj 2018

Ursprung och ursprunglighet


Idag har jag haft besök av anförvanter till släkten Lindskog i Skog. Lindskogssläkten har anor från mitten av 1600-talet då Anders Hansson (1660–1729) och Johanna Marcus (1672–1758) bodde på Skog Övre. Ett av deras barn Hans Hansson föddes 1702. Efter gårdens rikedom på lind tog han senare släktnamnet Lindskog. Namnet bars av honom från 1722 och av systern Christina från 1726.
Hans (Hansson) Lindskog (1702–1754) var frälse inspektor och befallningsman på Torpa, Fästered och Hofsnäs. Han bodde med sin familj på kronohemmanet Skog i Tvärred, som han skatteköpte 1737. Hans hustru Chatarina Baark (1706–1786) kom från Stockholm. Som ogift tjänstgjorde hon som kammarjungfru hos en grevinna Stenbock på Torpa. Hans Lindskog var min morfars farmors farfars far!
Ja, ungefär så här börjar historien med släkten Lindskog. Många olika grenar har det blivit från stamträdet. Och allt sedan dess har det bott ättlingar till Anders Hansson på två av de nuvarande gårdarna i Skog.
Mina gäster idag hade kommit till Skog för att känna in sina rötter och sitt ursprung. Min gård Skog är en del av den ursprungliga stamfastigheten. Delning gjordes 1908 då min morfar Ludvig och hans bror Karl blev ägare till var sin del av fädernegården – Skog Övregården.
Idag har jag visat runt på min ärvda del – i mina egna marker. Vi sökte efter ursprungligheten från 1700-tal och tidigt 1800-tal. Markerna är, enligt min bedömning, tämligen lika med hur de såg ut i svunnen tid. I synnerhet som jag ägnat 17 år åt att restaurera slåtterängarna och skapat ersättare för gamla utgångna hamlingträd. De jordfasta stenarna i åkrarna finns kvar. De gamla hamlade askarna och lindarna har minst 300 år på nacken. Gamla vägar går fortfarande att skönja även om de inte längre används. Likaså gränserna mellan in- och utmark. Mellan slåtterängar och åkrar. Potatisgropar och andra lämningar är helt intakta. Bäcken som finns med på kartan från 1699 rinner fortfarande ner i Sorgedalen. Och dess porlande låter sannolikt på samma sätt idag som år 1660.
I samband med rundvandringen gjorde vi också det självklara besöket på Övregården. Boningshuset i sin nuvarande form är uppfört någon gång före 1850 (uppförd omkring 1848, enl Sveriges bebyggelse utgiven av Bokförlaget Hermes 1950). Alltså är det inte ursprungsbyggnaden från mitten av 1600-talet. Men enligt sägen ingår delar av timmerstommen från äldre byggnader i den nuvarande. Så här gäller det att lyssna inåt...

En av besökarna, Ewa, hade med sig en karta. En karta som hennes far fått som gåva vid ett besök i Skog år 1939. Ett kopieoriginal av ”Geometrisk charta öfwer Kronor-Skattehemmanet Skog, uti Elfsborgs lähn, Kinds Härad och Twereds Socken, såsom den finnes avfattad år 1699 af P. Brodthagen och kopierad år 1760 af Jonas Lindskog”.
Kopierad betyder ju i sammanhanget att den inte är lagd i en kopieringsmaskin och mångfaldigats. Nej, såklart! Den är tecknad och målad precis som originalet och med originalet som förlaga.

Kuriosa: Som lite kuriosa kan nämnas att min morfars farmor Anna Christina (Hansdotter) Lindskog hade en syster vid namn Chatarina Helena (Hansdotter) Lindskog (1745-1814). Helena gifte sig med Henrik Malmsten som också en period bodde på Övre Skog (från 1773 och fram till sin död 1799). En sonsons sonson till Henrik och Helena Malmsten var möbelarkitekten Carl Malmsten… men det är som man säger en helt annan historia.


Relaterade länkar:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/03/lind-gar-fore-ek.html
http://sunebroman.blogspot.se/2016/02/kulltur-i-moll-och-dur.html

lördag 5 maj 2018

Nu kommer seglarna


Bland de sista fåglarna att återvända från sina vintervisten är tornseglarna. Burna av vindar från södra delarna av Afrika och Madagaskar förs de genom lufthaven hit till oss uppe i norr. Och som ingen annan är seglaren sommarens mest värdiga budbärare. Tornseglaren är den främsta av mina favoritfåglar. I mitt tycke representerar tornseglaren den totala friheten mer än någon art. Den lever hela sitt liv i luften. Sover och vilar i luften. Övernattar på mellan 1000 och 3000 meters höjd. Fångar sin föda i flykten hisnande fart. En kost bestående av tusen och åter tusen små insekter som ”trålas” i luften. Lite som luftens motsvarighet till havets plankton. Vatten dricker de genom att svepa över blanka vatten med vidöppen näbb. Bara en knapp millimeter av undernäbben mot vattenytan för att ta en slurk. Även parningen kan ske i luften.
Som allt annat i naturen är tornseglaren hotad. I Sverige har tornseglarna minskat med 35 procent de senaste 20 åren. Minskande förekomst av insekter kan vara en orsak. Men främst är troligen den allt mer ökande bristen på lämpliga boplatser. Senare tids takläggningsmetoder med plåttak och platta pannor ersätter mera luftiga taktäckningsmaterial som exempelvis enkupigt tegel. I de fall utrymmet under takmaterialet skulle räcka hindras inflygningen ofta genom hängrännor och andra konstruktioner. Skogsbruket har också under flera decennier ”städat” bort alla gamla hålträd. Och det ges heller inget utrymme för ”nya gamla träd”. Produktionsskogen är ingen plats för diversitet. Ängs- och hagmarker med gamla vårdträd och hamlade träd är också till mesta delen borta. Igenväxta. Förmörkade. Det finns helt enkelt ingenstans att bo för tornseglaren.
Tornseglaren hette tidigare tornsvala. Eftersom arten tillhör familjen seglarfåglar ändrades namnet år 1980 till tornseglare. Förledet ”torn” har den naturligtvis fått därför att den föredrar att ha sitt bo på högt belägna platser.
Här hos mig är tornseglaren inte årsviss häckande. Den finns här i grannskapet. Men jag vet inte var den har sina bon. Ett par somrar bodde seglarna i en av mina starholkar. Stararna brukar vara klara med sin häckning under försommaren. Ungarna lämnar oftast boet första veckan i juni. Eftersom tornseglarna då nyligen anlänt väntade de ut stararna för att sedan flytta in. Det var då en lustig upplevelse att se hur seglarna besökte stararna för att kolla när det skulle bli ledigt.
Seglarna flög in mot holkarna och med sitt säregna höga skri kunde det förstås som att de uppmanade de unga stararna att jobba hårdare med flygträningen och snarast lämna plats åt nya bosättare.

Räddningen för tornseglarna och flera andra arter är att medvetandegöra behovet av lämpliga boplatser. En av dessa möjligheter är fågelholkar. Fler fågelholkar. Och ännu fler fågelholkar.
Under senvåren detta år har jag snickrat nya holkar. Ett par av dem specialgjorda för just tornseglare. Nu sitter de på ladugårdsgaveln som en välkomsthälsning. Seglare är svåra att locka in i nya holkar men med tiden hoppas jag kunna njuta av snabba roteflygningar under ljumma sensommarkvällar…