Flugsnapparen kom idag

Idag har jag ägnat tid åt att räfsa på Björkåkers öja. Men framförallt blev det en hel del ”plockepinn”. Efter några blåsiga dagar hade det fallit hundratals dödgrenar på de redan räfsade ängsytorna. Det blev till att manuellt plock och samla. Alltsammans brände jag ihop med lövet från öjan. Det blev en liten värmande eld i slutet av dagen.
Efter förrättat värv tog jag mig en drickapaus uppe vid stugväggen. Skönt med lite vila. Rätt som jag satt där upptäckte jag en bekant liten fågel. Han satt där på stängselstolpen... flugsnapparen. Gjorde små utfall och fångade någon insekt. Tillbaka igen till utgångspunkten. Hans karaktäristska knäppande läte hördes mellan flygturerna.
Detta var den tidigaste observationen av flugsnappare någonsin för min del. När jag berättar för vännen Jan som har koll på kalendern för fåglars ankomst får jag klart för mig att detta är extremt tidigt.
Fram till och med 2023 var den 17 april ”fenologirekord*)” för flugsnappare. Idag är det alltså den 16:e. Jan berättar också att just i år är det många tropikflyttare som är ”märkligt tidiga”. Den första svartvite sågs den 13, nummer två igår och min var alltså den tredje observationen i kommunen.
Även lövsångare har varit tidiga. Den första kom den 9 april. Alltså för en vecka sedan.
Med tanke på hur prognosen rent temperaturmässigt ser ut den närmaste tiden kan jag undra hur det skall gå för insektsätare som redan kommit. Det blir nog knapert med maten.
Jag fick en impuls att gå efter kameran för att försöka att få en bild av den första snapparen. Men han behagade inte visa sig igen.
Däremot fick jag en riktigt fin konsertstund med gårdens alla starar som sjöng på kapp i kvällssolen. En märklig blandning av härmljud, visslanden, raspanden och knäppanden. Jag fick också se en av stararna komma med bomaterial till en av holkarna på ladugårdsgavel. När han levererat grästussen hoppade han upp på nocken och rev av ett magnifikt solo med vingarna flaxande som i extas.
Kvällens solisterkör var månghövdad. Förutom flera starar runt om gården hördes också taltrast och dubbeltrast. Rödhake och bofink. Nötväcka och steglits. Ringduva och morkulla. På gräsmattan trippade gårdens ärlepar. De har slagit in i sin gamla lya under en vindskiveplåt på boningshuset.
Välkomna alla till en ny sommar i Skog!

*) Fenologi (från grekiskans phainesthai, komma i dagen, bli synlig), botanisk och zoologisk term för läran om de periodiska företeelsernas uppträdande inom växt- och djurriket, dvs. hur naturen förändras över årstiderna. Fenologi handlar om årligt återkommande faser i naturen, såsom lövsprickning, blomning, fruktsättning, höstlövsfärger, lövfällning, djurs vintervila och reproduktion, flyttfåglarnas ankomst och avfärd etc. (Källa Wikipedia).

Omskolning

Så här blir det när 80 procent av fröna gror. Trettiosju tomatplantor. Tre sorter: Sungold, Black Prince och Gardeners Delight. Nu gäller det att ta dom till nästa nivå!

Eftermiddagspass

Det blev ett eftermiddagspass på ett par timmar med räfsan idag. Jag väntar förgäves på uppehållsväder. Gärna med lite sol ett par dagar så att lövet hinner bli torrt. Men faktum är... det går rätt bra att räfsa när det är fuktigt också. Och fördelar finns. Dels ligger lövet still. Det rymmer inte i minsta vindpust. Även om lövet är tyngre att räfsa och lasta är det faktiskt samtidigt lättare. Tyngre men lättare!
Det jag vill försöka förklara är att det fuktiga lövet håller ihop bättre när jag tar fång med räfsan för att fylla i kärran. Mera effektiv att lasta alltså. Det sjunker också ihop och på så sätt ryms det mera löv i varje lass. Mindre körning.
Det jag trots dessa fördela hoppas på är torrt väder. Då kan jag på traditionellt sätt elda en del löv. Eldningen har viss fördelar. Mindre körning. Och det går samtidigt att bränna mossa. Löveldning på vissa platser gynnar också vissa växter som finns i ängarna. Här har förekommit eldning på samma platser år efter år i flera hundra år. I dessa brandrester växer den smått sällsynta kransramsen.

Länk till kransrams:
https://sunebroman.blogspot.com/2014/06/mera-om-mangfald.html

Länk till mossbränning:
https://sunebroman.blogspot.com/2018/02/mossbranning-och-vintertrim.html

Lövkomposten växer

Idag har jag röjt klart i Ekebacken. Många kärror med löv blir det och komposten breder ut sig. Men det finns gott om plats. Här kommer det på sikt att bli mycket fin lövmylla att jordförbättra med i odlingarna.

Fjolårslöv och nya

Påskafton 2024

Vindfällt blir ved

Idag började dagen med snöfall. Marken blev mestadels vit. Men framåt förmiddagen hade det mesta smält bort. Vindstilla och lite varmare i luften. Vädret inbjöd till en stund i skogen där en vindfälld gran låg och väntade på att bli upphuggen. Området där granen ligger börjar har blivit något av naturskog. Ett fint område med mycket död ved. Både stående och liggande. Delvis överväxt med mossa. I området finns också ett källdrag som gör att det bildas en liten ”göl” inne bland träden. För att vårda platsen kände jag mig nödgad att bränna allt granris. Trots morgonens snöfall gick det att får fart på elden och allt ris eldades. Och så var det ju våffeldagen idag! Nöjd!
Nu återstår ett dagsverke med att kapa stocken till vedlängder och ta hem den till vedklyven.

Risbrasa i Intagskullen

Idag har ytterligare en del av höstens och vinterns arbete gått upp rök. Nu var det dags för riset efter årets röjning i Intagskullen att förvandlas till aska. Röjningen Intagskullen är ett långtidsprojekt. I det projektet deltar bland annat mina barnbarn. Någon gång också deras kusiner. Det har blivit som en aktivitet under någon av lovdagarna under höst eller vinter.
Det känns kul att kunna jobba tillsammans under enkla former. Att se ett resultat. Och framförallt att vistas utomhus i naturen.
Under somrarna fungerar Intagskullen som beteshage. De senaste tre somrarna har jag upplåtit marken till några islandshästar. De hjälper till att hålla marken öppen, det blir liv i skogsbrynet och det inverkar positivt på den biologiska mångfalden. Slitaget på marken skapar blottor där växter kan etablera sig. Spillning från hästrna bidrar till ett ökat insektsliv. Indirekt också till fromma för fågellivet.

Relaterade länkar:
2020:  https://sunebroman.blogspot.com/2020/10/lovdag-i-skog.html
2021:  https://sunebroman.blogspot.com/2021/04/naturvardsdag-i-intagskullen.html
2021:  https://sunebroman.blogspot.com/2021/11/lovdag-i-skog-2.html
2022:  https://sunebroman.blogspot.com/2022/11/rojning-i-brynet.html
2024:  https://sunebroman.blogspot.com/2024/02/sportlovsroj.html

Risbrasa vid Maden

Idag rådde trygga förhållanden för att elda ris. Nattens lätta regn hade fuktat marken omkring. Noll risk för spridning av eld. Svag vind från sydväst med rökgång mot skogen. Noll risk för missnöjesyttringar från närboende. Lite segt var det dock att få fart på elden. Men som min moster sa en gång när hon eldade löv: ”Dä brann dålit, men dä rûk la ut te sist”!
Framåt kvällen slog jag en lov uppåt brasan. Då återstod bara en lysande glödhög som avsöndrade några fladdrande eldstungor från pyramidens topp.
Det var en vacker vårdagjämningskväll. Men kylig. Bara ett par grader vid 18-tiden. Men helt stilla. Den lilla rökslingan som lyfte ur högen såg nästan ut att fundera på vartåt den skulle fly bort från värmen.
Bäcken porlade svagt. Månen segade sig upp mot den disiga kvällshimlen. Två koltastar prövade sina stämmor. Deras växelsång ljöd kristallklart bortifrån Övregårdshållet.
Våren har gjort intåg. Trevande men definitivt.
Från och med nu blir natten kortare och dagarna längre...

Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2024/02/rojning-kring-maden.html

Frösådd, sippor och rop i skyn

Idag har varit en fantastisk vårdag! Den 18 mars. Dagen inleddes med kylig morgon. Noterade –10°C vid 06.30. I skuggsidorna förblev marken frusen hela dagen. Med detta som utgångspunkt tog jag det lugnt de första förmiddagstimmarna Och vad kunde då passa bättre än pilla ner fröna (47 stycken) till det som förhoppningsvis skall ge sommaren ett överflöd av tomater. Tre sorter likt förra året. Gardeners Delight går i repris. Nya sorter blir Sungold – en gul/orangegul körsbärstomat och Black Prince, tomat av mera ordinär storlek. På fröpåsen finns att läsa: ”Från tidigt 1900-tal. Sibirisk ursprungssort. Djupt blodröda, mörkt sotade tomater med mörkt marmorerat, saftigt fruktkött med angenäm smak.” Visst låter det både lockande och spännande!?
När solen värmt upp marken i exponerade lägen blev det ett par timmar med lövräfsan nere vid vägen. Passade också på att bränna lite gammalt fjolårsgräs i diket. Nöjd!
Under dagen kom ett par små flockar med tranor. Spikrakt från söder mot norr. Samtidigt som jag låg i böneställning och fotograferade den första blåsippan hördes deras rop i skyn…

Par i gult

Efter ett par dagars regn blev det strålande sol från knallblå himmel. Avnjöt förmiddagskaffet ute på farstutrappan. När jag satt där gjorde sig bäcken sig påmind. Den brusade friskt och vårlikt… liksom pratade med mig och sa: Kom hit en stund och se hur glad jag är, hur rask jag är, hur levande jag är…
Jag gick bortåt ängen och fram till bäcken. Uppför den sluttande ravinen. När jag närmade mig bron och den gamla brunnen lyfte plötsligt två fåglar ur bäckfåran. De kändes bekanta på något vis. Var det ärlor? Jo, men visst. Två vackert gula forsärlor. Ärlorna landade lite högre upp i bäcken och fortsatte sitt provianterande.
Det är inte första gången som jag ser forsärla här i min lilla bäck. Det har hänt några gånger. Och det är oftast om våren. Tydligt är att den dragning forsärlor har till rinnande vatten är avgörande för att bäcken i Skog blir rastplats på flyttvägen norrut. Det kan rent av vara så att detta paret häckar vid Gärsbo kvarn. Där är ett ganska säkert ställe för att se forsärla och har så varit år efter år.
Det hade varit roligt om ärlorna hade stannat här för att häcka. Men av allt att döma ger bäcken inte tillräckligt med föda. Ärlorna vill ju ja insekter som lever i och intill rinnande vatten. Min bäck torkar dessutom oftast ut under delar av sommaren. Det har ärlorna lärt sig. Men jag är tacksam för dessa korta små besök. Och tacksam att jag har den lilla bäcken som brusar extra starkt när det finns upplevelser på nära håll att ta vara på…

Röja och lunta

Utan titel

En stund i skogen

Idag har jag varit i skogen och kapat upp en rötskadad gran som fredagsstormen fällde. Den låg tvärs över brukningsvägen mot Jönsalyckan. Det blir ved. Bra att ha lite granklampar inblandade i den övriga veden. Då finns det alltid tillgänglig lättkluven tändved i förrådet.
Jag passade också på att tända en brasa och eldade riset. Lugnande och trivsamt med en eld som sällskap när man håller på i skogen. Det gäller, att efter bästa förmåga, förgylla de stunder som ibland kan kännas meningslösa. Tycker jag lyckades med det idag!

Surt löv och rutten ved

I denna veckans första hälft tjuvstartade jag med årets lövröjning. I ett parti utmed brukningsvägen mot Linnekullen var sommarens gräs- och örtväxt så svag att jag inte såg anledning att lägga energi på att slå med lien. Istället körde jag med röjklingan på senhösten just som den första frosten kom. Röjklingan passade bra här därför att det finns en del uppslag av ek som tog tillfället i akt att växa till sig under sensommaren.
Idag kom också skottkärran väl till pass. Det blöta lövet, vinterståndare av främst ängsvädd och späda ekkvistar packades stadigt i kärran. Att köra genomsurt löv gick alldeles utmärkt. Dessutom är det nedförslut till min, nu mera smått gigantiska, lövkompost. Bara att styra och tippa.
Framåt fredag morgon drog det ihop sig till oväder. Uppemot tjugo sekundmeter i vindbyarna ställde till med en del oreda. Det redan murkna staketet utmed västra tomtgränsen hade fått nog. Det lade sig till största delen platt för vinden någon gång under morgontimmarna. Störarna i marken hade ruttnat. Tio år höll det, men nu var det slut.
Nu har jag sågat sönder hela konstruktionen och kört till skogs med alltsammans. Där får naturen ta hand om återstoden i en snabbt arrangerad dödvedsdepå.
Förutom att staketet gick om kull fälldes också en fullvuxen gran uppe i skogsbrynet. Detta lär bli en del av nästa veckas beting. Jag gör ved av hela stammen om jag väl får fram den till klyven.
En gammal björk genomgick också en rejäl frisering när vindarna ven. Den delade sig i en klyka några meter upp. Björken, en riktigt gammal kämpe, visade sig angripen av sprängticka och samtidigt också väldigt rötskadad.
Under förmiddagen hörde jag flera gånger gröngölingen klämta bortifrån brynet. Den verkade upprörd. Jag fick mina misstankar om att den sönderblåsta björken varit häckningsplats för gölingen.
När jag kom närmare den fallna stammen och slutligen satte sågen i den besannades mina farhågor. Det oansenliga bohålet dolde en väldigt djup hålighet. Och längst ner där i hålet en bobale som varit påbyggd under många, många år. En bobale som efterhand förvandlats till ett par decimeter kompostjord. Sannolikt har björken varit hem för gröngölingar i flera generationer.
Denna björk är en av de sista gammelbjörkarna som stått på rad utmed brukningsvägen som löper genom gården. Vid samma tid förra året fälldes två stycken helt nära ladugården. I april året innan fälldes en nära gränsen åt öster. Alla mer eller mindre angripna av röta. Jag har väl sörjt för att släppa fram ersättare men det lär dröja ett par hundra år innan de når upp till samma kaliber som de som ”lämnat in”.


Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2023/02/murkna-bjorkar-pa-fall.html
https://sunebroman.blogspot.com/2022/04/ekvilibristisk-tradfallare.html