måndag 3 december 2018

Komplettering och justering



Stenvandring #6
Arbetet med restaureringen av stenfoten på gamla huset i Skog har gått in på sjätte dagen. Idag har Mikael och Anders börjat sätt tillbaka de översta stenarna. De som syllen skall vila på.

Hittills har det varit ett mödosamt pusslande med alla tunga stenar från bottnen och uppåt. Både Mikael och Anders har haft på känn att de sista stenarna skulle bli de allra svåraste att få på plats. Den bedömningen har slagit fullt ut. Det har blivit flera justeringar på varje sten. Men på något magiskt sätt smiter den ena stenen efter den andra in under syllen. Med bara någon millimeters marginal!
Under arbetets gång har det också funnits behov av att komplettera med flera stenar. I helgen gick jag på stenjakt. Och idag har jag baxat ut ett av mina fynd uppifrån skogen. Den skall bli en del av trappan ner i källaren.

onsdag 28 november 2018

Stenvandring #3



Sten för sten... De flesta stenarna hittar tillbaka till sina ursprungliga platser.

Långegrund överraskar



Långegrund överraskar med skäggmesar och utterspår!
Första gången i livet som jag ser spår av utter. På hemmastranden dessutom! Och första gången för skäggmesar på hemmaplan!
En riktig lyckodag!

tisdag 27 november 2018

Stenvandring # 2



Idag har grunden frilagts och alla stenarna plockats upp. Det mödosamma arbetet med att pussla ihop alltsammans har påbörjats. Spännande för mej som mest står vid sidan och tittar på.

måndag 26 november 2018

Stenvandring





Arbetet med vården av det 100-åriga huset i Skog har pågått i drygt tio år. Bland de första insatserna var att renovera den ena av kakelugnarna och bygga ny skorsten. På detta följde restaurering av samtliga fönster. Fasaden skrapades ren och målades. Fönster- och målningarbeten pågick under åren 2013–2016. Fönster under vintrarna. Fasaden under försommarmånaderna. Samtidigt och däremellan en del snickeriarbeten. Hängrännnor och stuprör har bytts ut. Ett vindsrum har ytrestaurerats. Lagning av spännpapp, tapetsering och målning.
Under åren som jag ägnat mig åt husets kosmetik har jag iakttagit hur delar av grunden kommit på glid. Grundens stenar har sakta, sakta sjunkit. Vridit sig. Flyttat på sig ur sina positioner. Stenvandringen har gått långsamt. Bara någon millimeter varje år. Men avståndet mellan vissa stenar och bottensyllen har till slut blivit så stort att det bildats ”svarta hål”. Huset har bitvis tappat kontakten med grunden. Jag har oroat mig. Men samtidigt hela tiden försökt att undvika att titta åt det hållet. Jag har ignorerat problemet. Låtit blicken glida förbi. Främst därför att jag inte alls har kunnat greppa hur det skulle gå till att rädda situationen. Hur skall jag tänka? Ska källaren vara kvar? Eller skall jag fylla igen den? Vem har svaret? Och vem kan hjälpa mig?
Den del av huset det handlar om är det sydvästra hörnet. Där i hörnet är den lilla källaren utgrävd under huset. Här har mycket av vatten från markens högre partier och regnvatten från taket gjort att marken eroderat. Det har inte funnits något stöd för fyllnadsmaterial på insidan. Vatten, tjäle och tidens tand har fått alltsammans att sätt sig i rörelse. Åt alla håll.
Idag har restaureringen påbörjats. Och det är Anders *) och Mikael **) som utför jobbet. Dagens arbete har bestått i att huset säkrats med en kraftig järnbalk och några pålar. Marken kring grunden har börjat grävas upp. Sten för sten plockas ut. De översta grundstenarna märks upp för att hitta tillbaka till sina ursprungliga platser.

Fortsättning följer...

*) A. Axengrens Entreprenad
**) Mikael Hulander Entreprenad AB

tisdag 13 november 2018

Vitalisering

Idag har jag avverkat tre höga hasselbuskar. Det har suttit långt inne att kapa ner de här stora buskarna. Jag har skjutit upp beslutet år efter år. Buskarna har stått i ytterkantsläge. Inträngda. Och i viss mån konkurrerande med andra träd i deras närhet. Nu får de starta om på nytt. På så sätt får jag lite spridning på åldrarna bland mina hasselbuskar. Det blir också mera ljus till berörda delar av ängen. I alla fall de närmaste åren. Jag hoppas också på att föryngringen skall medföra att det på sikt blir mera nötter än vad som hittills varit fallet. Bara en av de tre har varit nötbärande. På senare tid minskande.
 

fredag 2 november 2018

Middagspass

Jag har under en tid dragits med ryggskott och hälbesvär. Ryggskottet tog naprapaten hand om. Han löste upp en radda hårda låsningar i kotpelaren. Så gott att det släppte. Men hälbesvären återstår. Det är sviter sedan överansträngning som jag grundade med under sommarens slåtter. Tung slåtterbalk på sluttande mark. Gamla stenhårda skor med platt botten. Sommarhetta och alldeles för långa arbetspass utan paus. Jag belönades med ett bra resultat. Men straffades hårt för min nit. När åldern stiger är kroppen inte rustad för hjärnans vilja. En erfarenhet. Kanske att jag lärt mig något. Kanske inte. Nu blir det korta pass. Vissa dagar en cykelrunda på 15 kilometer. Andra dagar har det blivit lite vedplock. Eller som idag lite röjning av småbuskar i skogsbeteshagen i Intagskullen. Det är en bra aktivitet att jobba marknära. Då går det att krypa på knä med busksax, sekatör och stilettsåg. Det blir bara några steg då och då för att samla ihop alla små buskar. Betesdjuren har gjort sitt denna säsong. Och nu avser jag att städa bort resterna efter tidigare bottenröjning.
Och som avslutning på dagen ett par timmar bastu och kallbad...

lördag 27 oktober 2018

Hejdå sommartid!

Så gick solen då ner för sista gången under sommartid. I natt är det tid att ställa tillbaka klockorna en timma.
Just nu finns planerna på att överge skruvandet på klockorna.
Jag föredrar att klockan är tolv när solen står som högst på himlen. Enkelt och lättfattligt...

Vitt från skyn



Idag när vi vaknade var hela världen vit. Senhösten påminner nu om vad som är att vänta. Det hastiga omslaget till vintrigt väder har gjort att massor av fåglar hastigt samlat ihop sig för att dra söderöver. Just nu är det gott om änder, svanar och gäss här i min hemmasjö. Dessutom har det ”fallit ner” celebra gäster i snövit skrud. Sedan flera veckor tillbaka har observerats ett par ägretthägrar i vassarna kring sjön. Efterhand har antalet ökat. Från två. Till tre. Till fem. Och idag inte mindre än sju!
Första gången jag såg ägretthäger var på en fågelskådarresa till sydeuropa i början av 1970-talet. Längst nere i Spanien – i Coto Doñana – gjordes den första obsen. Det var något väldigt exotiskt. Där nere i träskmarkerna kring Guadalquivir-deltat fanns inte bara ägretten. Där kunde vi kryssa samtliga europas hägerarter. En komplett lista; natthäger, kohäger, rallhäger, silkeshäger, gråhäger och purpurhäger.
Huvudsakliga hemvisten för ägretthägern är annars tropiska och tempererade områden i övriga världen.
Ägretthägern klassas som sällsynt men uppträder som årlig gäst i Sverige. Och på senare år har antalet kringströvande individer ökat. Den kan dyka upp lite varsomhelst. För ett par år sedan sågs ett exemplar vid Bystadssjön. Och 2012 häckade den för första gången i Sverige – vid Storsund på Gotland. Ägretterna sällskapar gärna med vår egen gråhäger. Dessa två arter kan också hybridisera. Ägrett kommer från franskan – aigrette och betyder ungefär: huvudprydnad i form av uppstående fjäderplym. Det är dock inte så mycket man ser av den plymen. Mera som en lite tofs när vinden tar tag i nackfjädrarna. De egentliga ”ägretterna” är de, under häckningstid, förlängda skulderfjädrarna som bildar en lång skir slöja.

Bild 1: Tre av ägretthägrarna på jakt efter fisk.
Bild 2: Ägretthäger med gråhäger i bakgrunden.
Bild 3: Konfererande i grupp.
Bild 4: Sju vita och en grå