Egenvärde

Under femton år här i Skog med praktisk naturvård som huvudspår har det blivit gränslöst mycket ris, rishögar, löv och lövhögar. Och parallellt med det också i bild och skrift här på bloggen. Det har förklarats många gånger varför det pågår år efter år. Landskapet och mångfalden... det har varit drivkraften. Att se det öppna landskapet och att upptäcka och gynna förekomsten av nya arter. Att den bärande idén står klar hindrar dock inte att jag ibland både undrar och tvivlar. Vad är det jag håller på med? Och vad skall det bli? Ett evighetsprojekt. Ett ändlöst huggande, klippande och räfsande. År efter år. Denna höst och vinter har jag lagt upp fyra stora rishögar. En av högarna skall blir påskeld. De andra tre kommer att brinna när jag blir tänd på att elda.

När jag, ett par veckor före jul, talade med min farbror Sven-Åke i telefonen slapp mina innersta tankar lösa för en stund. Jag berättade att jag ibland gör just det... undrar varför jag håller på med detta... att jag oftare söker meningen och att jag ibland tänker att kanske borde släppa taget. Lägga av.

Han funderar en stund. Det blir tyst i luren... och så säger han: Ja, men det har ju ett egenvärde.

Precis så säger han: – Det har ju ett egenvärde.

Jag tänker att det är ett ord som inte så ofta används. I alla fall inte av mig. Men det är ett bra ord. Som fungerar i många sammanhang. Och framförallt i detta.

Jag slår upp det i min gamla ”Svensk illustrerad ordbok” från 1958, där står det:

Egenvärde – värde som något besitter för sin egen skull.

Och där är ju svaret, tänker jag. Det är ju så det är. Att hugga buskar, släpa ris, bygga rishögar, elda rishöger, räfsa löv och bränna, slå med lie och räfsa hö... har mer än mångfalden som mål... det har ett egenvärde. Och det värdet – egenvärdet – är när jag är i  naturen, och som en del av den, upplever den samtidigt som jag arbetar. Egenvärdet uppstår när jag rör mig, lyssnar, ser och upplever... och det är då som egenvärdet är som allra störst... det är då som egenvärdet skapas... i samma stund som skeendet... Skeendet och egenvärdet blir tillsammans livsnerven och drivkraften... Målet kan finnas där men det går inte fullt ut att nå fram till det... målet är egenvärdet... ett värde som är oberoende av andra omständigheter än just sitt eget och ej mätbart i guld eller silver... kan heller inte användas som bytesvara eller ersättas av annat värde...

Ny på listan idag:

Korp