lördag 20 februari 2016

Ny skepnad


Idag var det tänkt att jag skulle fortsätta med vedklyvning. Men vädret ville annorlunda. Redan mitt på förmiddagen blåste det friska vindar från söder. Och i vinden transporterades vit färg som gav naturen ny skepnad. Efter en liten promenad fann jag det för gott att vistas inomhus resten av dagen. Och vad passade då bättre än att föra fönsterprojektet ytterligare ett steg framåt. De tolv bågarna till norra fasaden har stått grundade och nykittade ett tag. Nu blev det tillfälle för mellanstrykning.

onsdag 17 februari 2016

Säsongens sista skär



Idag har vi åkt skridskor på Yttre Åsunden. Mellan Haganäs, Långegrund, Boanäs och Skärvenäs. Några varv. Lite fram och tillbaka. Detta blev definitivt säsongens sista skär. Nu läggs skridskorna på hyllan för den här gången. Isen börjar bli alltför förrädisk för att det skall gå att färdas säkert. På vissa ställen landlös. Isflak som klättrar mot stränderna. Långa råkar har skjutit upp. Flera vindbrunnar med öppet vatten. Isen är starkt värmepåverkad sedan tidigare mildväder. Även om några nätters kyla gjort att den just nu idag hängde ihop bra är den nu väldigt instabil. Med mängder av sprickor. Både djupa och ytliga. Och det spricker hela tiden. Var man än far fram. Det knastrar, piper, sjunger och rungar. Växlingarna mellan dagens solsken och kvällens kyla skapar också väldiga spänningar. Upplösningen närmar sig... Nu räcker det med några få dygns plusväder och tilltagande vind så lär det inte dröja länge förrän allt är definitivt...



tisdag 16 februari 2016

Ris och is



En 40-årig gran som vuxit hos grannen,
ansågs inte längre alls som en grann en.
Hugg, hugg, hugg.
Brum, brum, brum.
Och plötsligt så bara försvann den.


Alla granens grenar lades i högen av ris.
Sen tog jag en runda på Haganäsets is
Just nu är han trötter, gamla gubben.
Borde kanske vilat på (den nya) stubben...




lördag 13 februari 2016

Snart kommer stararna


Det är mitten av februari. Dagsljuset påminner mer och mer om vår. Väckta av solen drar hackspettarna upprepade serier av trumvirvlar. Från tidig morgon till sen eftermiddag. Ivrigt påhejade av kvittret från nötväckor och mesar. Även om den innevarande månaden i år fått en extra dag kommer det inte att märkas. Med förlängda dagar blir det lite som att surfa lätt på ljusets vågor.
Förra året kom de första stararna hit till Skog den 9 mars. Idag är det bara drygt tre veckor dit. Med den vetskapen har jag också börjat förbereda deras ankomst. Någon holk behöver bytas. Och det totala bostadsbeståndet behöver ökas. Förra året hade jag elva par stare här. Åtta av dessa bodde i holk. Tre i naturliga bohål i trädstammar. Lite som samhället i övrigt. Det finns fler som vill bo än det finns bostäder. Därför blir min uppmaning till dig att genast gå till snickarboden och bygga några holkar. Eller så letar du upp nåt ställe där du kan köpa ett halvdussin. Stararna blir glada. Du blir glad. Jag blir glad. Och den som får sälja holkar blir glad. Idel glädje således!

Länk till inlägg om stararna från den 9 mars 2015:
http://sunebroman.blogspot.se/2015/03/varens-forsta-starar.html

måndag 8 februari 2016

Kulltur i moll och dur



I förra veckan lyssnade jag på Kultur i P1. I inslaget fick jag höra Daniel Norgren berätta om sin musik. I samma vecka kom budet om Bodil Malmstens bortgång.
I dag har jag legat för ankar. En förkylning har puttat omkull mig. När jag ligger under filten och ruggar börjar tankarna sno i skallen. Ingen ro. Min fäbless för ordvrängeri och långsökta kopplingar får min hjärna att börja arbeta. Till att börja med lite slow. Med avlägsna bakgrundstankar. Sedan mera sammankopplade. Jag tänker att Norgren och Malmsten har en del gemensamt. De är båda kulturpersonligheter. Bodil Malmsten en älskad och hyllad författare. Sedan början av 1970-talet har hon levererat i ett 30-tal böcker och flera sommarprogram i radion. I mitt minne främst satir och samhällskritik. Norgren, på sitt håll, tronar högt på kritikerlistorna. Just nu är han nominerad till DN:s kulturpris. (Delas ut i kväll den 8 februari). En stjärna på kulturens himmel har slocknat. En annan håller på att tändas.
En sten. En gren. Två olika element i kulturens mångformiga landskap. Förutom kulturen som gemensam nämnare har de båda, Malmsten och Norgren, anknytning till Tvärred. Bodil till Skog. Daniel till Rude.
Bodils koppling till Skog i Tvärred börjar med att kommissionslantmätare Henrik Georg Malmsten, f 1723, gifte sig 1768 med Chatarina Helena Lindskog, f 1745. Paret blev därefter ägare till gården Skog som de bebodde från år 1773 fram till 1799 då Henrik dog. En sonsons sonson till Henrik och Chatarina var möbelarkitekten Carl Malmsten*). Alltså Bodil Malmstens farfar. Så här i sorgens dyningar påstår jag alltså att en händelse i Övre Skog under 1700-talets senare hälft sått det biologiska fröet till ett mångårigt och hyllat författarskap. I samma hus som här har nämnts föddes, i juli 1875, min morfar… men det är som man brukar säga, en helt annan historia.
Vad beträffar Daniel Norgren är han bosatt i Rude. (Jag har skrivit om det här på bloggen tidigare. Se länk nedan). I Daniels musik, den stillsamma och avskalade glesbygdsblusen, är hem och hembygd centrala motiv. Inspiration till  de kritikerrosade albumen Alabursy och The Green Stone kommer ur jord, eld, vatten och luft i Rude i Tvärred.
Jag äger inte tillräckligt musikalitet för att bedöma i vilken tonart Daniel merendels levererar sina låtar… men det faktum att Rude, när det läses baklänges, lyder i e-dur kan ge en hint om att det bland blusens melankoli och molltoner framflödar inslag av glädje och optimism…
Under eftermiddagen gjorde jag, trots snuva, regn och kyla, en liten utflykt till Rude. En KULTUR-KULLTUR… För att vädra mina lungor. För att hedra och hylla. I moll och dur…

Länk till inlägg från november 2013:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/straight-from-heart-of-tvarred.html

*) Källa: Tvärred förr och nu. Utgiven av Tvärreds hembygdsförening 1988.

lördag 6 februari 2016

Äppelpinnar

Igår hade jag lyckan att snubbla över ett knippe kvistar från ett nybeskuret Säfstaholm. Det beskurna trädet var gammalt. Planterat någon gång i mitten 1920-talet. Men välskött, friskt och fint. Från ungefär samma tid finns det enda kvarvarande äppelträdet här i Skog. Det för däremot en tynande tillvaro. Omöjligt att rädda. Inom ett par år kommer det att vara borta.  Idag har jag packat in de nya friska Säftstaholms-kvistarna i fuktat tidningspapper. De skall få vila utomhus på skyddad plats tills det blir tid att ympa in några pinnar i vildaplarna härutanför i markerna. Det är ganska längesedan som vi satte i några ympar men nu i vår hoppas jag det skall bli av...

torsdag 4 februari 2016

Sist i kön



Idag har jag börjat lägga grunden till årets påskeld. Metoden är densamma som tidigare år. Jag startar med att bygga en tunnel. Jag kallar den för en eldtunnel. Eldtunneln underlättar väldigt mycket när brasan skall tändas. När det är dags fyller jag tunneln med granris, wellpapp och eventuellt torra gamla brädor. Om förberedelserna är noggrant gjorda räcker det sedan med lite tidningspapper och en enda tändsticka för att få de hela att ta fyr. Med elden i mitten inne i högen uppnås en jämn och fin förbränning. Elden suger syre från alla håll – runt om. Värmen sprider sig också åt alla håll och torkar upp det yttersta riset. En annan detalj som är viktigt att tänka på när rishögen planeras är att lägga grenarna rätt. Jag lägger allt riset med den tjocka änden in mot mitten. Då får jag den tätaste högen och bästa värmeutvecklingen mitt i högen. Efterhand som elden sprider sig uppåt sjunker alltsammans sakta ihop av tyngden och elden matar på det sättet sig själv tills allt det grova riset har brunnit ut. Detta är ett tips till dig som vill elda med finess!
Att släpa ris och bygga rishög är en bra fysisk aktivitet. Hämta knippe efter knippe. Böja sig. Släpa. Häva upp på högen. Alla muskler får vara med på ett hörn. Och man kan låta huvudet gå på tomgång. Då och då kommer fantasin i rörelse. Och ur till synes enkla pinnar växer lustiga figurer fram. Dagens naturskulptur har jag döpt till ”Sist i kön”. Undrar om du kan se vad den föreställer?

onsdag 3 februari 2016

måndag 1 februari 2016

Precisionsfällning


Jag har legat väldigt lågt med trädfällning och buskröj denna vinter. Försöker att hålla igen lite. Och orsaken till det är att jag redan har brännved klar för minst fyra vintrar framöver. Men det är svårt att låta bli att starta sågen. Och nu handlar det om att hålla kontinuitet i strävandena att släppa in mer ljus i ängsmarken. Det arbetet har pågått i små etapper under femton år. Jag har beskrivit det tidigare men skall ändå kort förklara varför. Från mitten av 1950-talet fanns inga betesdjur i ängarna. Och då tilläts buskar och småträd ta allt mer plats. En del lämnades kvar och utvecklades till grovstammiga träd. Följden blev att ängslandskapet ändrade karaktär och beskuggades allt mer. Att gallra några träd då och då har gjort att det efterhand gått att få en bild av hur det kommer att se ut. Det är också mindre risk för att marken får en ljus- och näringschock. För mycket ljus och näring på en gång hade kunnat missgynnat ängsfloran istället för tvärtom. Efter att ha följt utvecklingen tycker jag mig har belägg för att metoden med successiv avverkning är helt rätt. Blommande örter ökar på de solexponerade ytorna.
Idag har jag haft hjälp av Lennart att fälla sex stammar i Moahûla. Från medelgrovt till grovt. Lennart är ett utpräglat proffs. Trots att träden stod lurigt till, hade sneda, krokiga stammar, överhäng och var allmänt svårbedömda gjorde han fullpoängare på alla. Samtidigt som trädfällningen skall vara säker handlar det ju också om att inte skada de trädkronor och buskar som man vill ha kvar. Idag fälldes bland annat två björkar tvärs över Rudevägen. Därför var den tillfälligt avstängd och trafiken omledd. Spännande jobb! Och sicket härligt och tjurigt väder... obeställbart!

Mer om Moahûla i ett blogginlägg från den 10 februari 2015:
http://sunebroman.blogspot.se/2015/02/bushcraft-vs-buskkraft.html