Nischad samlare

Träffade min vän biodlaren idag. Vi stod under en av de stora lindarna i Skog. Ännu långt in på kvällen hördes bruset av tiotusen tunna vingar uppe i kronan. Det har varit perfekta förhållanden under några dagar nu och biodlaren berättar för mig om den febrila aktiviteten i kuporna. I de allra starkaste samhällena har bina dragit in 15 kilo nektar på bara några dagar. I sin källare har han flera lådor med lindhonung och det sprider sig en stark doft av mentol. Samma doft ligger som en filt över markerna här under de lugna kvällarna.
Lite ny kunskap har jag också fått idag. Via Facebookgruppen Lienätverket kom ett meddelande från Tobias Ivarsson. En kille ursprungligen från Timmele och med ett förflutet i Ulricehamns fältbiologer. Tobias är en fena på insekter. Och även om jag inte känner honom personligen känner jag till att han under sin ungdom ägnade massor av tid till att artbestämma och beskriva trollsländor.
Tobias skrev alltså idag ett meddelande på facebook. En uppmaning. Han hade haft kontakt med insekterna i ängarna och förmedlade från den delen av världen en vädjan: Med tanke på den kalla och regniga sommaren har inte många insekter hunnit göra det de ska, skrev han. Jag citerar fortsättningsvis: Blåklocksbiet (Melitta haemorrhoidalis) till exempel samlar pollen endast från blåklockor (campanula) och arten flyger därför i slutet av sommaren. Slås ängarna allt för noggrant försvinner hela födoresursen för arten i ett slag. Därför är det extra viktigt att man lämnar oslagna partier i ängen. Speciellt detta år. Andra viktiga senblommande arter är ängsvädd, gullris och flockfibbla. Också värda att spara således.
Efter att ha läst detta meddelande känner jag mig både nöjd och nyfiken. Just detta år har jag lämnat större oslagna ytor i ängarna än vanligt. Massor av ängsvädd är på gång att börja blomma. Flockfibblor står i långa rader i ett av brynen. Blåklockor, gullris, röllika och käringtand blommar fortfarande rikligt på några av de sparade ytorna. Även lite åkervädd finns kvar.
Min nyfikenhet då? Vadi består den? Jo, blåklocksbi...? Ett alldeles nytt begrepp. Jag visste faktiskt inte att det fanns ett sådant bi. Min nyfikenhet är väckt och därav också nästa nyfikenhet. Finns det blåklocksbin i ”mina” blåklockor? Jag gör en liten utflykt och upptäcker genast några ivriga bin i blåklockorna. Och mycket riktigt... det är blåklocksbin! 
Jag slår mig ner på marken intill och följer deras rörelser mellan klockorna. De är snabba och gör hastiga besök i klocka efter klocka. På deras bakben syns de välfyllda pollenkorgarna med ljust blåaktigt frömjöl från klockornas ståndare.
När jag kommer in i mitt vindskydd gör jag en internetsökning på ”blåklocksbi”. På wikipedia kan jag läsa: Blåklocksbiet är ett solitärt bi, det vill säga att de inte bildar samhällen. Biet är specialiserat i sitt födoval och samlar pollen från blommor tillhörande blåklockssläktet. Biet förkommer alltså bara där det växer blåklockor (campanula). Honorna gräver ut ett bo i maken, där larverna sedan utvecklas. Efter övervintringen kommer nästa generation fram. Hanarna tillbringar ofta nätterna i klockväxternas blommor, medan honorna oftast övernattar i boet. Så långt wikipedia.
Ja, tänk vad det finns som jag gått förbi(!). Och tänk så viktigt det blir när jag får insikten om insekten. Och undrar jag... hur känns det att övernatta i en blå klocka?