Det drar ihop sig till slåtter. Men vätan hänger tungt över ängarna. Ute över sjön tornar kompakta regnmoln för nya attacker. Allt blir grått. Och mörkt, fast klockan inte är så mycket. Regnet kommer. Tätt. Som ett våtvarmt omslag. Mellan skurarna slipar jag på mina liar. Några blad är splitternya. Det är premiär för en kortare modell i år. Kortare än alla de gamla som hänger i boden. Längden är 59,36 centimeter. 4 kvarter. Jo, längden på liar förr i tiden angavs i kvarter. Och den måttenheten omsatt till centimeter har bibehållits. Därför 59,36 centimeter. Varje kvarter = 1/4 aln = 6 verktum = 14,84 cm. 59,36 centimeter – en riktig hackelie.
I det kontraslösa och disiga vädret försvinner nästan alla färger. Från brynebocken blickar jag ut över åkern framför mig. Där ute i gräshavet lyser nyponrosen svagt rosa. Dess nyans överröstar skymningen. Många blommor på busken har sargats av regn och blåst. Men några nyutslagna skickar ut sin färg och sin doft i den dystra och regntunga kvällen. Mitt enda sällskap är myggor och knott. Det svider i nacken och inar i örat. Jag sitter framåtböjd och i glipan mellan t-shirten och byxorna punkteras min hud. Och de snabelförsedda dricker av mitt blod. Det är högsommar – snart mitt i juli. Slåttertid. Liarna är klara och jag känner mig redo att fullborda ett drama...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar