Ser du vad jag ser?

I går kväll var jag på Abecita och lyssnade till tre fotografer som öppnade var sin utställning. I vimlet av människor träffade jag Mats. Ja, Mats som jag skrev om här på bloggen den 6 februari. [http://sunebroman.blogspot.se/2014/02/trollbundet-pa-abecita.html]. Hans bilder och hans föredrag har gjort att jag ser ansikten och figurer lite varstans här min närhet. Många saker i naturen kan få liv, bara man ägnar lite tid åt att titta extra noga. Att inte låsa sig vid det man vid första anblicken tycker sig se... utan rensa näthinnan och låta bilden få en ny chans att exponera sig... och utan att tillföra någon på förhand utformat föreställning om vad som man har framför sig.
Jag berättade för Mats om den figur som jag varje morgon ser från mitt köksfönster mot norr. Och jag lovade att ta en bild och sända över. Nu finns den här på bloggen. En gäckande skulptural kopia ur den grekiska mytologin. Ser du vad jag ser?

Senare under förmiddagen träffade jag min granne Jan-Erik. Vi drog ut med stångsågen och en släpkärra till den lilla gröna oasen i korsvägen mellan macken och affären. Jag hade ju för några dagar sedan gått till storms mot hur jag tyckte att det såg ut på den här platsen. Under ytan låg samma fråga: Ser ni vad jag ser? Och svaret blev att det fanns några stycken som gjorde. Från lite olika håll kom signaler om att det finns lite att ta tag i vad beträffar de estetiska värdena här i Fhulu innan det går att plocka bort F:et.
I dag kapade vi ner en del dödgrenar på björken och eken. Och så stammade vi upp björken lite försiktigt. Den stora plåtskylten lyfte vi undan. Sedan har jag roat mig med att i Photoshop retuschera bort 50-skylten med tillhörande tilläggstavlor och istället monterat en alternativ skylt med ett nytt och mindre tillåtande budskap...